Konfirmationen lurar unga

Jag har länge varit emot all den ungdomsverksamhet som är grunden i alla religioner. Att man i ett tidigt skede innan ungdomarna får igång sitt kritiska tänkande ser till att hjärntvätta barn med idéer som de skulle förkasta om de fått höra samma sak några år senare. Att man lurar i dem att vissa saker är självklara, så att de senare inte tittar på sig själva och sin tro och ifrågasätter om de blivit upplärda med lögner.

Just konfirmationen är ett exempel på en sådan sak. Det är inte en slump att det är när man är mellan 10 och 15 år som man konfirmeras, lite olika beroende på var i världen man lever. Det är listigt uttänkt av maktlystna kristna ledare. För det är precis innan man börjar lära sig källkritik och att ifrågasätta. Och under den åldern är man även väldigt godtrogen och man får lätt förebilder (gärna unga konfirmationsledare) som man ser upp till och följer.

När barnen sedan blir något år äldre och eventuellt faktiskt tittar på sig själva och ifrågasätter sin egen religion, då är det tyvärr ofta till sina förebilder inom religiösa kretsar de vänder sig för att få svar.

Precis det här skådade jag på ett religiöst forum härom dagen där följande inlägg skrevs av en 16årig tjej:

Hejsan Svejsan!
Det är så här; att jag har funderat på relationen till Gud. Jag har hört(eller åtminstone fått för mig) att bönen är det mest viktiga i relationen till Gud. Men jag tycker att det är lite svårt när man är ensam i en relation att "prata".

Jag tror verkligen på Gud! Men det är ju lite svårt att ha en bra relation till något man inte kan se eller höra. visst har jag blivit uppfylld av helig Ande, men bara ett fåtal gånger. Man vill ju kunna nå Gud hela tiden.

Så frågan är om jag lyssnar dåligt? Och om det är så, hur lyssnar man på Gud? För man vill ju heller inte "inbilla" sig saker.

Hon är på rätt väg, helt på rätt väg. Tyvärr så kommer den lilla gnista hopp som vi rationella människor ser när hon uttrycker att hon är rädd för att hon bara inbillar sig saker snabbt släckas, eftersom hennes religiösa "vänner" inte låter henne fortsätta fundera.

Så vad är lösningen? Ska vi starta ateistiska läger som ett svar på de religiösas hjärntvättarläger där vi gör samma sak fast lär barnen finna sig själva genom att ifrågasätta, tänka rationellt och argumentera mot gud? Jag ogillar när barnen blir inblandade och utnyttjade, tyvärr är de redan de - så frågan är hur vi ska göra det bästa av situationen... Vad tycker du? Är det dags för oreligiösa/ateistiska konfirmationsläger?