Gud, allsmäktig, ambivalent och inkonsekvent

De tre monoteistiska böckerna är alla fulla av påståenden, motsägelser och motsägelser av motsägelserna. Bibeln, Koranen och tora anses vara dikterade av gud och är i den bokstavstrognes ögon ofelbara, men man kan verkligen undra om någon som har läst någon av dem verkligen på fullaste allvar kan mena att de inte är fulla av motsägelser. Det finns i alla guds böcker välmenande uppmaningar till godhet och medlidande, men nästan i samma andetag finns det uppmaningar till folkmord, rasism och förföljelse. Hat mot medmänniskor som med lätthet kan rättfärdigas med väl valda verser eller suror. Något av det mest välkända ur gamla testamentet är när Moses får budorden av gud "Du skall inte dräpa" (deut. 5:17). En uppmaning att inte döda är något som alla borde kunna stå bakom och stötta, om uppmaningen var absolut och alltid gällande. Tyvärr backar gud på sitt eget fina bud bara några verser senare (deut. 7:1) och rättfärdigar folkmord och utrotande av hettiterna, amoreerna, perisseerna, kananeerna, girgasheerna, hiveerna och jevuseerna. Gud ger rätt till bannlysning, rasism och förstörelse av monument. Gud avvisar all barmhärtighet mot dessa folk på grund av att judarna är guds utvalda folk (Deut. 7:6).
Alla de troende som predikar Guds, Jahves eller Allahs godhet måste ha missat stora delar av det som deras böcker bestämmer. Kan man som troende påstå att man skall se religionen för dess godhet, och bortse ifrån uppmaning till ondska? Kan man anse att det är guds ord och samtidigt avfärda delar av dess uppmaningar? Hur kan man vara så arrogant att tro på gud men att själv ge sig rätten att välja delar att tro på?