Bevisbördan på villovägar

Den ganska klara motsättningen mellan religion och vetenskap kommer ifrån skillnaden i hur man bedömer och värderar bevis, och hos vem bevisbördan ligger. Att bevisa för sig själv att gud finns är inte detsamma som att bevisa för någon annan. De så kallade bevisen för gud lider alla av en kombination av några logiska fallgropar.

1. Falsifierande av en teori är inte bevis för något annat om dom inte är exaktalogiska motsatser. Om exempelvis evolutionen inte skulle hålla mot nya bevis så skulle det inte omedelbart bevisa gud.
2. Bevisbördan ligger hos den som kommer med ett påstående, det är inte det omvända som gäller. Jag kan säga att jag har en tomtenisse hemma i byrålådan, det blir inte en sanning bara för att du inte kan motbevisa mig.
3. Bara för att du själv inte kan förstå eller att vetenskapen inte kan förklara betyder inte att man måste tillskriva det hela till gud.
   
4. Argumentet att vår miljö och plats i solsystemet är så perfekt att det måste ha skapats för oss är att sätta kausaliteten i fel ordning. Vi har evolverat till att passa i vår nisch i miljön och om inte jorden hade kunnat upprätthålla liv hade vi inte kunnat stå här och tycka att allt är så perfekt.
5. Slutligen måste ett bevis för gud vara ett bevis för en specifik gud och inte ett generellt bevis för vilken gud som helst. Om man tycker att en vardaglig sak som regn kan vara ett mirakel måste man också ha belägg för att det är ens kristna gud som utför det och inte Ishkur, babyloniernas regngud, eller någon annan godtycklig gud.

Ps. Idag får jag hem två nya böcker, 50 Reasons People Give For Believing In A God och The Irrational Atheist: Dissecting the Unholy Trinity of Dawkins, Harris, and Hitchens. Det skall bli kul att läsa på med lite litteratur som står i motsats till det man själv står för. Ds.