torsdag 29 januari 2009

Bibelns oklanderliga moral?

Jag läste på lite i bibeln i samband med det förra inlägget och stötte på ett par verser som är för makalösa för att inte tas upp. Läs och förfasas över över den goda moral som bibeln sägs förespråka.

Det är första mosebok 19:4-8 , Lot har fått besök av två änglar i Sodom.

"Innande hann lägga sig omringade männen i staden, männen i Sodom, huset,från pojke till gammal man, allt folket i en enda pöbelhop. 5 Ochde ropade till Lot och sade till honom: ”Var är männen som kom in tilldig i natt? För ut dem till oss så att vi kan ha könsumgänge med dem.”
6
Till sist gick Lot ut till dem vid ingången, men han stängde dörren bakom sig. 7 Sedan sade han: ”Jag ber er, mina bröder, gör inte något så ont. 8 Jagber er, se, jag har två döttrar som aldrig har haft könsumgänge mednågon man. Jag ber, låt mig föra ut dem till er. Gör sedan med dem detsom synes gott i era ögon. Gör bara ingenting mot de här männen, fördet är därför de har kommit under skuggan av mitt tak.”

I relation till en homosexuell våldtäkt (eller vad det nu är om man våldtar en könsneutral ängel) så anses det då som det moraliskt riktiga för en far att lämna ut sina unga döttrar för att våldtas av en pöbel?
I guds ögon gör ju hur som helst Lot helt rätt, han är den ende som skonas när Sodom förstörs.

Det är kanske moralitet som skall sättas på prov, knacka på hos en troende och ställ han inför Lots dilemma, agerar han likadant?
Om så inte är fallet kanske ytterligare ett bibelcitat kan övertyga.

2 Timotheosbrevet 3:16 (Svenska 1917)

All skrift som äringiven av Gud är ock nyttig till undervisning, till bestraffning, tillupprättelse, till fostran i rättfärdighet.


Det vill säga att du kan inte godta vissa delar av bibeln och förkasta andra, viket inte kunde vara mer sant, vad du bör göra är att förkasta det hela.

Tidens anda i rörelse

Igår fick jag tag i en mycket underhållande bok kallad Du kan få leva för evigt i paradiset på jorden. En bok som är utgiven av Watchtower bible and tract society vilket är mer känt som Jehovas Vittnen för oss här i sverige. Jehovas vittnen är närmast vad man kan kalla en hushålls sekt här i sverige, vad gemene man känner till om dem är att de knackar dörr och försöker frälsa. I övrigt är de religösa fanatiker, om än kanske fredliga sådana. Vad som gjorde boken till intressant läsning för mig var att den var från 1984, och att man kan få en liten inblick i hur retoriken och ståndpunkterna var för 25 år sedan. I ett kapitel betitlat "Finns det falsk religion i våra dagar?" finns det ett litet stycke som säger
"Du kanske rentav känner religiösa ledare som lever ett mycket dåligt liv, men som ändå accepteras som goda religiösa ledare i sina kyrkor. Somliga religiösa ledare har sagt att det inte är något fel med homosexualitet eller sexuellt umgänge utan att vara gift. Men som du kanske känner till, så säger inte bibeln så. Gud straffade faktiskt sitt folk Israel med döden, därför att de gjorde sådant."
Det här är 1984 års ståndpunkt enligt Jehovas Vittnen, något årtionden tidigare var det katolska och protestantiska kyrkans officiella position. Numera finns det homosexuella präster och ståndpunkten till sex före äktenskapet är mycket mildare. Även om Jehovas åsikter om homosexualitet och sex före äktenskapet kvarstår så är retoriken och tonfallet långt mycket fredligare, i alla fall när det gäller sex före äktenskapet.
Jag hoppas att det är ett tecken på att vår kulturs sammanslagna inställning rör sig i en positiv riktning, tusenåriga dogmer måste till slut ge vika för förnuft och upplysning.

onsdag 28 januari 2009

Är ifrågasättande så fasansfullt?

Mina inlägg handlar ofta om vikten av att våga ifrågasätta, religionens dogmer måste utsättas för samma prövning som allt annat. Är man trygg i sin tro borde man kunna hantera att andra inte tror likadant och att någon ifrågasätter vad det är man tror på egentligen. Men just ifrågasättandet är så tabubelagt i vår kultur att många troende inte kan hantera det.
Titta på nedanstående korta (8 min) intervju. Sam Harris som är känd ateist och författare av flera religionsfientliga böcker, skall intervjuas av Laura Ingraham. Det intressanta är att se Lauras minspel och agerande. Hon skall vara en professionell journalist och programledare, men hon kan inte på något sätt dölja sitt förakt och det faktum att hon är rent ut sagt äcklad av att någon kan ifrågasätta hennes tro.

TV intervju med Sam Harris

Ps. Hennes uttalande i slutet angående stamcellsforskning är så tragiskt att det är komiskt. Ds.

tisdag 27 januari 2009

Guds ondskefulla strateger

I diskussioner är de religiösas oövervinnerliga trumfkort alltid "det är min tro, och det är min ensak". Någons tro måste respekteras och behandlas med silkesvantar, man får inte vara kritisk och det är såklart absolut förbjudet att påstå att de har fel, att deras tro är baserad på fantasier och myter från bronsåldern. Vad som gör det ännu mer obehagligt är att den respekt vi förväntas visa inte behöver återgäldas. De troende anser sig veta något som vi inte vet, de är mer kompletta.
Den här bristen på respekt kan ibland ta rent konspiratoriska proportioner. 1999 läckte ett dokument kallat "the Wedge" ut på Internet. Dokumentet kom ifrån den kristna the Discovery Institute som är den stora basen i intelligent design rörelsen. Dokumentet utmålade en 20årig plan för att driva ut materialism, naturalism och evolution ur den allmäna opinionen och skolväsendet. Med femåriga milstoplar skulle strategin svartmåla vetenskap och "förstärka guds verklighet". Att dokumentet kom ifrån the Discovery Institute bekräftades senare av dem själva men såklart så försökte de tona ner innebörden av det.
Det är alltså inte frågan om fredlig respekt för olika åsikter och tankar, den kristna rörelsen försöker i det här fallet med långsiktig strategi och politik tvinga på andra sin tro och sina ståndpunkter. Ett grovt angrepp på förnuftet, vetenskapen och i förlängningen utsikterna för vår mänskliga civilisation.

Om The Wedge Document på wikipedia
Wedge strategy

Direktlänk till wedge document
Wedge document

måndag 26 januari 2009

Jihad och de levande bomberna

Måste skriva ett litet inlägg som svar på en artikel på expressen angående kriget i Gaza (Länk: De är levande bomber )
När man diskuterar konflikten i mellanöstern med muslimer brukar man få svaret att det bara är politik, självklart går det inte att förneka att det är mycket politik bakom det. Vanliga medborgare vill såklart helst få leva ett liv i fred utan att behöva oroa sig över sina barn när man skickar iväg dem till skolan. Men något som sällan tas upp till diskussion är att det i grunden är ett religiöst krig, där fasansfulla gärningar berättigas med hjälp av löften om ett mytologisk paradis fyllt av oskulder. Anledningen till att det inte tas upp är för att vårt samhälle i grunden är inställd på att acceptera våra olika trosinriktningar, din tro är din personliga ensak och inget jag har rätt att ifrågasätta. Men när personer med religiösa förevändningar kan spränga sig själva och en hel busslast med oskyldiga då är inte längre din tro din ensak och måste därför få ifrågasättas. Det är inte många som har mycket förståelse för extremister som kan ta sitt eget liv för vad de tror är berättigat och hedervärt. Men vår acceptans av dessa fruktansvärda övergrepp börjar med vår tysta acceptans av de mildaste utövarna. En skeptisk rationalist och ateist som ifrågasätter de religiösa dogmerna står på ena sidan av en skiljelinje, på den andra sidan står all form av orationell religion. Men den orationella religionen är en nyanserad grupp, allt ifrån den "milda" formen som tror på någon form av kontrollerande kraft ner till de djupt bokstavstrogna fundamentalisterna som är beredda att ta sitt eget liv för sin tros skull. I den här troshierarkin är alla skyldiga till att acceptera för mycket. Den som tror på "något" har, även om man inte är övertygad själv, förståelse för de som tror att jesus fysiskt flög till himlen på den tredje dagen. Den här spiralen med acceptans och förståelse börjar med den lilla flirten med gud och slutar med massmord och terror, enda sättet att bryta den är att våga ifrågasätta.
- vad är det du tror på egentligen?

söndag 25 januari 2009

Kuvad dumbom i guds tjänst

Islam betyder underkastelse, och lever utan tvekan upp till namnet. Även de andra abrahamitiska religionerna gör sitt bästa för att underkuva och krossa sina undersåtar. Din kropp är oren, dina handlingar och tankar är orena, underkasta dig guds regler för att få den ultimata belöningen, paradiset efter döden. Koranen, Talmud och Bibeln är alla fyllda av förmaningar om vad man skall och inte skall göra när man lever sitt liv. Dessa regler är inte generella regler om att leva ett gott liv, det är detaljstyrning av vilka kläder man skall ha, hur man skördar och bordsskick. Alla dessa regler finns där för att göra det i stort sett omöjligt att följa dem alla, och därför kommer du leva i synd och känna skuld mot gud. Vissa av reglerna har en naturlig och förståelig historia, att tvätta fötterna innan man går in i en moské är ingen dum ide om man lever i en ökennation på medeltiden där man ofta gick barfota eller med sandaler. Men att man nu fortfarande måste tvätta fötterna, men att det är helt i sin ordning att göra det utanpå strumporna, ja då har regeln förlorat all sin innebörd och regeln finns där bara för att följas.
Alla religioner förspråkar upprepade recitationer av sina verser och historier, muslimen skall be tidebönen Salah fem gånger om dagen. Bibelns gud verkar ha insett vikten av att hans undersåtars hjärnor fylls av meningslösa böner och hjärntvättande verser. De enda åsikterna som är rätt och har något existensberättigande är bibelns, oliktänkare och dess böcker bränns med fördel på bål. I Apostlagärningarna 19:19 bränns oliktänkande böcker på bål och sätter därmed standarden för vad den egentliga innebörden av "respektera din näste", tydligen är respekten bara förunnad den som tror likadant. Religionerna har uppfattning att deras respektive "enda bok" innehåller totaliteten av allt vetande, och att vetenskap och kunskap inte är något önskvärt då det avlägsnar oss ifrån religionen och dess gud. I århundraden har våra religioner varit en fängslande boja som hindrat vår civilisations utveckling och orsakat skada och lidande i sådan omfattning att det inte går att greppa.

Ateismens profiler: Christopher Hitchens

En av ateismens största förespråkare är utan tvekan engelskfödde Christopher Hitchens. Hitchens är journalist och författare, han skriver bland annat för tidningen Vanity Fair och har skrivit boken Du store gud? Hur religionen förgiftar allt.
I debatter märks det att Hitchens har arbetat som journalist i många år och är en sann världsmedborgare. I nästan vilket sammanhang som än diskuteras så har han varit på plats och träffat personerna och sett hur det är för sig själv. Med odiskutabelt intellekt, träffsäker retorik och med en genomträngande blick brukar Christopher Hitchens vara en garanti för intressanta debatter. Det märks att Hitchens njuter av att få debattera och att han gillar att ställa förespråkare av religion mot väggen. På frågan om han önskade att all religion försvann så brukar han säga "nej, vad skulle jag då ha att prata om". Om inte annat så är Hitchens provocerande i sina åsikter och är inte rädd för att tala om dem, han vill att vapen och droger skall vara lagligt, han försvarar Bush's invasion av Irak bara för att nämna några ståndpunkter som inte jag delar med honom.

Här är några debatter och framträdande med hitchens som jag varmt kan rekommendera.

Debatt mellan Christopher hitchens och Reverend Al Sharpton (1:29 h)

Bill Maher Intervjuar Christopher Hitchens (6:28 min)

Hitchens kolumn i Vanity Fair

fredag 23 januari 2009

Den postkristna religionen

Jag har gjort några inlägg om religionen nu, det är dags att ta upp ett ämne som på sitt sätt är svenskarnas religion, horoskop och stjärntecken. Slaget med religionen är på många områden redan vunnet i norden, Sverige är ett av världens mest sekulariserade länder. Att vi har vänt fablerna om gud ryggen beror inte på att svenskarna är mer skeptiska eller rationella än andra folk, vi har bara vänt våra lättlurade sinnen i en annan riktning. Efter att ha haft en världsbild där jorden var universums mittpunkt flyttade Copernicus och Galileo Galilei, till kyrkans stora förtret, alltings centrum från jorden till solen, därefter har vetenskapen successivt arbetat sig vidare. Solen är inte alltings centrum, inte ens vår väldiga galax är centrum. Men på något sätt har horoskop och vanföreställningen om våra stjärnbilder därefter flyttat alltings centrum till "just dig!". Hur kan en sund människa verkligen tro att en ögonblicksbild av stjärnbilder och planeter vid sin födelse skulle spela någon som helst roll i hur livet eller personligheten utvecklas. Horoskop fyller troligtvis samma behov som religionen hos den icke-tänkande människan, svaret på frågan om just jag betyder någonting. Tyvärr för både religiösa och troende på andra fantasier, universum är fantastiskt och underbart på alla sätt, men det är totalt likgiltigt till dig. Våra liv är ett kort skådespel mellan två enorma ingentinger. Horoskop och tydandet av stjärntecken är ett bevis på forer effekten, det är lätt att tro på uttalanden som verkar personliga men i själva verket är stämmer in på de flesta.
Hur behårt man än ställer sig till lägret som tror på horoskop och stjärntecken är det makalöst hur man i dagens samhälle kan segmentera upp människor och beskriva deras personlighetsdrag på ett så likgiltigt sätt.

Läs nedanstående stycke

Tysken
Han tar mer än gärna på sig ansvar. Behovet att känna trygghet kan ibland uttrycka sig som överdriven förvärvslystnad och kontrollbehov. Behovet av ägande kan tyvärr ge upphov till svartsjuka. Känslomässigt strävar tysken oftast efter stabila och stadiga förbindelser. Om du vill ha en partner som aldrig sviker dig så skall du välja en tysk.

Stycket är hämtat ifrån www.ditthoroskop.nu och order oxe är utbytt mot tysk.
Tankeexemplet är taget ur Richard Dawkins fenomenala Enemies of reason. Stycket blir nästan befängt rasistiskt, segregerade och utpekande. allt baserat på en helt slumpmässig personindelning som ens födelsedatum faktiskt är.

torsdag 22 januari 2009

En kristens uppfattning av välgörenhet?

När jag skrev inlägget igår gjorde jag lite research på olika välgörenhetsorganisationer. På sidan www.bidra.nu finns en sammanställning av olika organisationer och inom vilka områden de är verksamma. En sak som snabbt framgick var att inom områden som gäller mänskligt lidande är välgörenhet med kristen grund ganska välrepresenterade, men när det gäller välgörenhet riktad mot natur, miljö eller djur så lyser religiösa välgörenhetsorganisationer med sin frånvaro. Likaså är det dåligt med religiös stöttande av förebyggande forskning, vart finns den kristna motsvarigheten till barncancerfonden eller Riksförbundet Cystisk fibros? En vanlig religiös ståndpunkt mot ateisten är var man får sina moraliska och etiska värdegrunder om man inte har en bibel att luta sig mot. Det är dags att vända på frågan, anses inte naturen, miljön och proaktiv forskning som hedersvärda välgörenheter?
Svaret är nog ondskefullare än många är medvetna om. Religiösa välgörenhetsorganisationer finns inom området med mänskligt lidande för att det är där religionernas värvningsbas finns. Troende skänker pengar till organisationer som skickar ut missionärer för att fånga människor i misär att konvertera. Att skänka pengar till cancerforskning skulle inte ge en finansiell bas för någon att predika på fältet, vad det däremot skulle kunna göra är att ge den där okända forskaren de resurser han behöver för att komma på ett botemedel, som i sin tur skulle minska mänskligt lidande ofantligt. Och eftersom en människas misär är grogrunden för religionen så är det såklart inte önskvärt att stötta något sådant. Anledningen till att det ser ut så här går att hitta med evolutions teori, förhoppningsvis till den bokstavstroendes stora förtret. En religion som stöttade rationellt tänkande, forskning och utbildning skulle snart fostra en medlemsbas som ifrågasatte sin egen religion.

onsdag 21 januari 2009

Kan inte religion tillföra något gott?

Jag hade en mycket kort diskussion med en god vän idag där han ställde frågan om hur jag ställer mig till allt det goda som görs i olika religioners namn. Utöver individuell vänlighet och god moral så finns en hel del välgörenhetsorganisationer som gör mycket gott i sin religions namn, Lutherhjälpen, Frälsningsarmen och Diakona bara för att nämna några. Jag förnekar såklart inte att dessa individer och organisationer har lindrat mycket lidande och bidragit till bra saker, men det finns två ytterligare frågor man måste ställa sig i sammanhanget. Religionen som helhet kan inte bara värderas utifrån det goda som görs, även det ohyggliga och omänskliga måste tas med i ekvationen.
- Vad gott görs i religionens namn som inte kunde ske under andra förevändningar?
- Vad ont har gjorts i religionens namn som inte skulle ha skett under andra förevändningar?
Om vi skall börja med det enkla, på organisationsnivå. Att en organisation skulle behöva en religions fundament i moraliska värderingar är lätt att avfärda. För att ta ett exempel är Läkarmissionen och Läkare utan gränser snarlika organisationer som gör liknande arbete, där den första är kristen och den andra är obunden. Att organisationer istället står för något ondskefullt är också ganska lätt att belysa. Historiskt sett har vi korståg, inkvisitionen, häxbränningar och otaliga fall av förföljelse och tvångsförflyttningar. Idag har vi en uppsjö av religiösa terrorgrupper som sprider skräck. Där det i fallet att göra gott är ganska lätt för alla att se de goda gärningarna är det i det här fallet en fråga om perspektiv. Ingen terrororganisation ser sig själv som ond vad de försöker göra är att skapa rättvisa på sitt sätt och enligt sina egna värderingar. Att en grupp är terroriststämplad är bara den bild som världens opinion har. Hade världen i majoritet styrts av fundamentalistiska islamister hade USA och Israel varit stämplade terroristorganisationer. Men vad som måste belysas är att det utan den religiösa ingrediensen blir svårt att motivera sin egen överlägsenhet och sin gud-givna rättighet att orsaka andra smärta enbart för att de inte delar mina åsikter.
På den personliga nivån så finns det såklart också personer som gör gott i sin religions namn, att lämna tillbaka en upphittad plånbok med alla pengar kvar är något man gör som en god muslim. Men är det för den skull något som man inte kan göra utan religionens vägledning? Jag tycker att det skulle vara fasansfullt att leva med insikten att utan min religion skulle mina värderingar falla samman och jag skulle stjäla, begå äktenskapsbrott och döda. Nej här är det goda personer som gör goda saker för att de är goda människor, de projicerar sin välgärningar på en icke förtjänt religion. Sedan tillkommer ju motivationen till att göra de goda gärningarna. Att jag ger blod är kanske inte en fullständigt altruistisk gärning, jag mår själv bra av att veta att jag hjälper någon, men den känslan är nog motivation. Att göra däremot göra något gott i religionens namn kommer att bli befläckat av sin egen dubbelmoral, gör en katolik goda gärningar för att komma in i himlen och undviker att göra onda gärningar av rädsla för att komma till helvetet? Hans handlingar är i så fall långt ifrån altruistiska, de är då raka motsatsen som är egoism. Det finns många fall där religiösa föresatser kan motivera en person att göra till synes ondskefulla saker. Enligt ortodox judendom har en jude ingen skyldighet att rädda livet på en icke jude under sabbaten. En sådan förfärlig moralisk värdering skulle vara svår att svårt att sätta utanför ett religiöst sammanhang. Religion kanske kan få en ond människa att göra gott, men det krävs religion för att få en god människa att göra ont.

tisdag 20 januari 2009

Barack Obama och Gud

Jag har just sett Obama svära eden och bli USAs nya president och tillika världens mäktigaste person. För någon vecka sedan läste jag Obamas bok "Att våga hoppas" för att sätta mig in lite i vad det är för man som kommer att påverka alla våra liv, vare sig vi vill det eller inte.
Vad som snabbt framgår i boken är att Obama är en väldigt intelligent och påläst man, med välgrundade moraliska värderingar och resonemang. Men när jag kom fram till kapitlet med titeln "Tro" så lät jag boken ligga några dagar innan jag fortsatte, jag ställde in mig på att det skulle bli allehanda historier om samtal med gud och upplevda mirakel som för mig skulle förstöra den positiva bilden av Barack Obama som jag byggt upp. Men det kapitlet visade sig bara förstärka min uppfattning om honom. Som politisk person i USA vore det en karriärdödare att uttala sig som ateist, och enligt mig så så talar Obama om i sin bok hur nära den ståndpunkten han är. Under delar av sitt liv har han stått utanför kyrkan, och på senare år när han har gått med så har det varit för att ha en träffpunkt och för gemenskap (för att inte tala om att han nog varit självdiskvalificerad till president om han inte var med i en kyrka). Barack Obama skriver själv i sin bok att "Hemma i bokhylan stod bibeln, koranen och bhagavad-Gita bredvid böcker om grekisk, nordisk och afrikansk mytologi" vilket verkar visa att han har växt upp i en kultur där böckerna är likvärdiga (enligt mig är nyckelordet i meningen mytologi, och gäller samtliga böcker). Obama visar också tydligt att hans tro inte på något sätt är bokstavlig vilket inger hopp om hans presidentskap. Vi får bara hoppas att Barack Obamas rationalitet och förnuft inte druknar i religiösa lobbygrupper när det gäller exempelvis abort och stamcellsforskning. Efter Obamas tal idag så känner jag mig hoppfull, världens mäktigaste land kanske inte behöver styras med religös retorik och kontrolleras av ogrundade religiösa värderingar. Det verkar hoppfullt, man skall våga tro på framtiden.

måndag 19 januari 2009

Intressant video

Jag kan rekommendera en mycket bra debatt som ligger uppe på google video.
Det är en debatt mellan den kända ateisten Sam Harris och Rabbi David Wolpe.
Till skillnad mot många andra debatter när det gäller religion är det ganska lättsamt och tillgängligt, det märks att de båda respekterar varandra trots att de har olika åsikter. Debatten är ganska lång (1h 44min) men den är helt klart sevärd om du är intresserad av religiös debatt, oavsett vilken sida du står på.

Länk till debatt

söndag 18 januari 2009

Ett besök av Jehovas vittnen

Förra veckan ringde Jehovas på dörren hemma hos mig. Det var i vanlig ordning två herrar, varav en skötte snacket. Han började med att förklara hur illa ställt det var i världen, närmare bestämt att vattnet var på väg att ta slut. Vi var båda överens om att saker och ting inte står rätt till i världen. Men lösningen som mannen föreslog var att vi alla skulle vända oss till gud för att få vägledning att leva ett bättre liv. För mig är det fullkomligt oförståeligt hur någon kan vilja så väl men komma fram till en så korkad och oproduktiv lösning som att be till gud för en lösning. Vi som människor har ett gemensamt ansvar för våra misstag och en gemensam skyldighet att lösa dem. Vi kan inte förlita oss på att någon högre makt skall lösa dem åt oss och vi bör inte spendera vår tid på falska hopp.
En yttlerligare lite intressant punkt som dök upp i vår diskussion var evolutionsteorin. Mannen från Jehovas trodde såklart inte på teorin om evolution, han använde följande motivering som han antagligen trodde skulle bita på mig. "Evolutionsteorin är bara en teori, det är därför det heter teori och inte lag". Jag förklarade för mannen att han misstog vetenskapens största styrka, skepcisen, för en svaghet. Teorin skulle nog aldrig vara något annat än en teori och att det var en bra sak. Som vetenskapsman omvärderar man ständigt bevis för att komma fram till nya slutsatser och formulera nya teorier. Där religionen är totalt låst i sin dogma och ovillig att ändra sig är vetenskapen öppen för och intresserad av nya teorier och förslag på lösningar. Jag förklarade allt detta för männen från Jehovas och fick faktiskt lite gehör för mina synpunkter. "Ja, (paus) det har du ju förstås rätt i", vi pratade ytterligare några minuter, jag bad om några broschyrer sedan ursäktade sig männen med att det skulle bli en lång diskussion, tackade, och gick. På det hela var det en verkligt intressant diskussion, jag blev lycklig över att få lite gehör och faktiskt gensvar på mina synpunkter. Jag hoppas innerligt att jag gav männen något att tänka på. för det är allt man kan begär av sina medmänniskor, att man har tänkt efter. varför tycker man det man tycker och tror det man tror.

Ps. Vi hade också en lång diskussion om ursprunget till vår moral, men det tar jag en annan dag. D.s

lördag 17 januari 2009

Ett nog sekulariserat sverige?

Man läser tidningar och ser på TV hur mycket elände det finns i världen, nu senast den fortsatta idiotin i Israel och palestina. När är det dags att vi belyser de underliggande problemen till dessa konflikter, meningsskiljaktigheter om vems fantasifigur (gud) som är den rätta, och att en viss landbit skulle vara heligare än någon annan. Att ifrågasätta någons religion är synnerligen tabubelagt, även i sekulariserade länder som Sverige är vi så toleranta att vi till slut tolererar intolerans. Det är dags att rationella människor rakryggat ställer sig upp och ifrågasätter de tabubelagda dogmer som finns. Till exempel, hur kan icke kristna vilja stå i kyrkan och inför gud svära evig kärlek till sin partner. Skulle då traditionen väga mer än den falskhet, hyckleri och lögn som det hela är baserat på. Har du fingrarna korsade bakom ryggen när du svarar "ja"? Det är dags att alla tar en ståndpunkt, irrationell raligion är inte ok. Det känns faktiskt som att en rationell ifrågasättande gräsrotsrörelse är på gång, jag bjuder in alla att hjälpa till.

Jag avslutar med ett träffande citat av Michel Onfray

"Man skrattar kanske åt påvens fördömande av preventivmedel? Men man gifter sig fortfarande gärna i kyrkan - för att göra släkt och familj till viljes, som hycklarna säger. Man småler kanske när man läser katekesen - åtminståne om man är tillräckligt nyfiken för att titta i den...? Men antalet registrerade borgerliga begravningar är fortfarande ytterst litet... Man hånar kanske pastorerna och deras tro? Men man vänder sig till dem för välsignelser, moderna eftergifter som förenar hycklarna på ömse sidor: beställarna gör omgivningen till viljes, samtidigt som de officerande kan värva lite nya klienter..."

(Handbok för ateister, en ateistisk betraktelse. ISBN 91-578-0483-4)