tisdag 21 juli 2009

Vad får religionsfriheten kosta

Hittade en artikel om att man vill börja tillåta halalslakt och kosherlsakt i Sverige, och åberopar religionsfriheten.

Jag tycker att det är tragiskt, och hoppas verkligen att det inte kommer tillåtas. Inte för att jag vill missgynna muslimer att äta kött, utan för att lagen fyller ett syfte ur ett djurrättsperspektiv.

Halal- och kosherslakt innerbär att djuret avlivas genom att man skär av halsen utan bedövning, sövning eller någon annan form av bedövning som ska göra att djuret inte är medveten om vad som händer. Det anses brutalt och ohumansikt att snitta halsen på ett djur som är vid fullt medvetande, när det finns effektiva sätt att avliva djuret utan att det plågas mer än nödvändigt.

Det som däremot oroar mig än mer än djurplågeriet i sig om det här går igenom, är vilka konsekvenser som det kommer få på andra områden. Hur mycket ska vi vika oss för att behålla religionsfriheten i bemärkelsen att allt som religionen kräver ska samhället acceptera? Jag ser framför mig en värld fylld med djuroffer till gudar, hedersmord, brutala och orealistiska straff utan domstolar, häxbränningar, könsdiskrimineringar... ja listan kan göras långt. Allt för lång.

Men frågan kvarstår; Hur mycket får egentligen religionsfrihet kosta?

Artikeln: http://www.dagen.se/dagen/article.aspx?id=173631
Mer om halal- och kosherslakt: http://sv.wikipedia.org/wiki/Sk%C3%A4ktning_(slaktmetod)

torsdag 16 juli 2009

Bara Jesus kan rädda dig!

Gick förbi medborgarplatsen för några dagar sedan där kristna "aktivister" stod och delade ut flyers och genom mikrofon skrek de ut sitt budskap:
- Bara Jesus kan rädda dig från ditt lidande här på jorden
- Hur då?
- All kärlek kommer från Jesus, tro på honom och du blir befriad från ditt lidande!

De orden var något som fick mig att triggas att skriva ner det jag länge velat säga...

Till alla patetiska & tragiska aktivister i "Jesus räddar dig"-kampanjen:
Mitt liv är en ren njutning. Jag stormtrivs med att leva här på jorden precis som jag gör. Att mitt liv skulle vara fyllt av lidande för att jag inte tror på Jesus är så fel det bara kan vara. Tvärt om upplever jag massvis med glädje, njutning och kärlek genom att aktivt välja att trotsa de regler som många kristna förespråkar att man ska följa för att vara gud till lags;
  • Mitt användande av kondom har säkerligen besparat mig mycket lidande.
  • Genom att inte vänta med sex fram tills äktenskapet har jag kunnat uppleva hur mycket glädje, njutning och kärlek som helst.
  • Varje söndag, jul och påsk etc när ni sitter i kyrkan lever jag livet. Bio, gröna lund, träffar människor jag älskar. Listan kan göras lång.
  • Att emellanåt frossa riktigt ordentligt kan inte beskrivas som något annat än äkta livsnjutning.
  • Eftersom jag tror på orsak och verkan, istället för en gud, så inser jag också att jag själv är ansvarig för min egen situation, vilket gör att jag förändrar saker som jag ogillar istället för att be och hoppas att högre makter ska hjälpa till. Hittills har det varit en mycket framgångsrik inställning.
  • Den glädjen jag känner varje gång jag lyckas omvända en vilseleden människa till förnuftets sida är obeskrivlig.
Om ni verkligen har rätt. Om det verkligen är som så att bara Jesus kan se till så jag inte lider här på jorden. Då hoppas jag att ni själva förstår hur Jesus hånar er varje gång jag fylls av skratt åt era patetiska försök att omvända människor på medborgarplatsen.

Den otroliga lycka jag känner av att vara precis här och nu, och vara precis den jag är, gör att Jesus verkligen måste älska mig. Även fast jag aktivt motarbetar alla religiösa grupperingar så är mitt liv mycket mer njutning än vad många religiösa verkar uppleva.

Till er som söker efter kärlek i religion, lever efter regler en präst eller en 1000 år gammal bok indoktrinerar i er, slösar bort pengar genom kyrkoskatt eller slösar tid genom att sitta i kyrkan:
Sluta sök och börja lev livet istället, för fan!

tisdag 14 juli 2009

Är din gud kärlek?

Det är inte särskilt ovanligt att höra att "gud är kärlek", Det har bland annat gått ganska varmt i kommentarerna här på bloggen. Gud=Kärlek används både av djupt troende men också av de sekulariserade folkhems-religiösa, och jag måste faktiskt erkänna att jag själv använt mig av uttrycket innan jag egentligen tänkt igenom det särskilt mycket.
För Einstein var det universums matematiska symmetri som var gud (Man kan ju spekulera i att mattematik var Einsteins kärlek och att det därför är samma uttryck). På många sätt så är nog den här typen av "gud är kärlek" en ganska acceptabel tro. En gud som är kärlek borde inte kunna leda till krig och terrorism. En gud som är kärlek finns även mellan män som älskar män och kvinnor som älskar kvinnor, och älskar man gud borde man ju då i förlängningen älska även dem. En gud som är kärlek skulle kunna vara god.
Men en gud som bara är kärlek behöver inga tempel eller kyrkor, den tillhörande religionen är absolut inte det samma som kärlek. Det var inte kärlek som i gamla testamentet slaktade folkslag av andra trosinriktningar på löpande band. Det var inte kärlek som gick på vatten och senare återuppstod. Det var inte kärlek som flög till himmelen på sin bevingade häst.
En gud som är kärlek behöver ingen religion, inga kyrkor, inga präster. En gud som är kärlek hade inget med universums uppkomst att göra. En gud som är kärlek hade inget med livets uppkomst att göra. En gud som är kärlek är heller inget magiskt eller oförklarligt. Vår kärlek är kemiskt betingad och har uppstått tack vare evolutionen, vilket inte på något sätt förminskar dess storhet. Så i förlängningen är "gud är kärlek" bara tautologi, ett överflödigt uttryck, semantik. Och i många fall är de troende alldeles för upptagna med att tro på kärleken för att faktiskt älska.

måndag 13 juli 2009

Citat: Carl Sagan

For me, its far better to grasp the universe as it really is than to persist in delusion, however satisfying and reassuring.
- Carl Sagan

torsdag 9 juli 2009

Den fasansfulla åskledaren

När Benjamin Franklin år 1752 föreslog att man skulle sätt järnstänger på sina hus för att leda bort blixten mötte han faktiskt motstånd.
"Det är lika ogudaktigt av oss att skydda oss mot Guds blixtar som det är för ett barn att motsätta sig faderns tuktande ris"
Det här är såklart inte mycket mer än en underhållande anekdot, men det belyser ändå hur religiöst motstånd med tiden kan vändas till acceptans. Eller som i det här fallet där jag tror de flesta anser att motståndarna var knäppgökar.

Källa:
Illustrerad vetenskap Nr10 - 2009

tisdag 7 juli 2009

Myten om 21 gram

Emellanåt hör man myten om att själen skulle väga 21 gram komma upp. Ofta grundar det sig från filmen "21 Grams", som har fått sin titel från ett experiment som genomfördes för att bevisa att vi har en själ genom att visa att kroppen blir lättare när vi dör eftersom själen då lämnar kroppen.

Få verkar dock vilja engagera sig i att ta reda på varifrån denna bluff verkligen härstammar, utan nöjer sig med att gotta sig i det mystiska kring att det kanske verkligen finns något magiskt som lever vidare efter vår död.

Om människan har en själ eller inte låter jag vara osagt eftersom ingen lyckats bevisa varken det ena eller andra, däremot vill jag bestämt hävda att experimentet som filmen grundar sig på inte på något sätt bevisar någonting.

Experimentet gjordes av en man vid namn Dr MacDougall år 1907. Han lät mäta 6 personer och ett gäng djur. Enligt hans religiösa linje så hade djur inga själar, och borde därför inte minska i vikt, medans människor har själar och därför borde bli lättare när de dör.

De djuren han dödade fann han inte minskade i vikt, vilket han ansåg var ett bevis för att de inte har någon själ.

Av de människorna som dog så hade 2 st ingen viktminskning alls och uteslöts därför från testet pga varierande förklaringar, 1 minskade i vikt direkt vid dödsögonblicket, 2 minskade i vikt en stund efter döden och en minskade i vikt men vikten återställdes efter ett tag. Det var enbart den första människan som dog som förlorade 21,3 gram, de övriga hade andra viktförändringar.

När testet publicerades 1907 förkastades det direkt av övriga vetenskapsvärlden. Man ansåg:
* att Dr MacDougalls mätmetoder inte var tillräckligt noggranna
* att det lilla antalet människor som dessutom hade 33% felmarginal var för osäkert
* att tiderna mellan dödsfallet och viktförändringen var för olika
* att vikterna som människorna förlorade var i ett för stort spann
* att Dr MacDougall inte lyckats utesluta naturliga förklaringar till viktförändringen tillräckligt bra

Till och med Dr MacDougall själv sa att testet inte bevisar något i sin ensamhet, utan att det måste upprepas i större skala för att få ett bevisvärde. Något sådant test är inte känt.

Det mest fascinerande i hela den här historien är hur ett sånt dåligt test från början av 1900-talet kan, med hjälp av en hollywoodfilm, vandra vidare som en myt så länge så folk väljer att allvarligt börja tro på det och prata om det som om det skulle vara sanning. Det känns som att det är på tiden att skolan på allvar börjar lära ut källkritik till våra invånare.

fredag 3 juli 2009

Ytterligare en liten Kd känga

Idag har Lotta Gröning på Expressen skrivit en krönika om Kristdemokraterna som jag tyckte var väldigt bra.
Jag sammanfattar den med två citat.
"Skit i traditionen och bli som folk!"
"Synen på människan kan inte styras av gamla fördomar."

Läs hela krönikan på

torsdag 2 juli 2009

Kristdemokraterna

Jag läste nyss en väldigt bra debattartikel på expressen angående kristdemokraterna och deras värderingar och syn på moral. Jag tycker det är skrämmande att ett så trångsynt parti fortfarande finns till. Jag förespråkar såklart inte någon form av gallring i de politiska leden, demokrati är demokrati och ett trångsynt parti finns för att det finns tillräckligt många trångsynta människor i vårt land.
Det är knappast en hemlighet och inte särskilt förvånande att det är gott om främlingsfientlig jargong inom sverigedemokraterna, men liknande tongångar finns inom kristdemokraterna angående homosexuella. Hets och hat mot annars laglydiga moraliska medmänniskor försvarat med en fördold gud och hans religion med "tradition" konservativt mantra.
I andra partier får folk avgå efter obetalda tv-licenser, Mona Sahlin får fortfarande lida för "tobleroneaffären" 14 år efter det inträffade. Inom kristdemokraterna är det helt i sin ordning att uttrycka förakt mot homosexuella, man blir till och med belönad med positioner inom europaparlamentet. Det hela är tyvärr demokratins smutsiga undersida, demokratin låter oss alla komma till tals, men när många av oss är intoleranta blir vår politik det också.
Traditionellt har mänskligheten gjort mycket vansinne, med eller utan gud. Men även om traditionen lär oss om vem vi är nu så kan vi inte vara bundna av den, vi kan bätttre.

Insändaren på expressen
http://www.expressen.se/debatt/1.1626139/satt-stopp-for-homohetsarna