I guds avbild?

Sedan den första exoplaneten hittades för några år sedan har det upptäckts nya på löpande band. Där den första var en jätte med en massa flera gånger den av Jupiters så har vi lyckats upptäcka mindre och mindre planeter. Numera kan vi upptäcka planeter i samma storleksordning som jorden, och vi börjar även kunna påvisa månar runt dessa planeter.
Jag har stora förhoppningar att vi inom de närmaste åren även kommer att kunna hitta exoplaneter med tecken på liv på. Såklart inte nödvändigtvis intelligent liv, men något tecken på att liv fått fotfäste på någon annan plats i universum än på vår egen lilla utpost.
Det vore minst sagt intressant att veta hur religioner skulle ställa sig till en sådan upptäckt. Kreationister och vetenskapsförnekare skulle väl i vanlig ordning fortsätta att förneka, men alla de andra religiösa tolkningarna som är mer angelägna att göra eftergifter. Har gud startat livet på de andra planeterna också? Är man troende samtidigt som man accepterar evolution, då kan man anta att intelligent liv kan finnas på andra ställen än här på jorden, eller har gud spelat ut ett trumf i evolutionen och gjort oss unika med intelligens, och således hindrat alla andra varelser att bli intelligenta? Hur passar Jesus/Muhammed med flera in i bilden? Kommer de andra att "känna till" våra profeter eller ha en egen exakt motsvarighet? Eftersom bibeln/koranen är ofelbara och kommer från gud, kan man då göra en förutsägelse att andra intelligenta varelser kommer ha en exakt likadan version av den heliga boken?

Artikel i dn
http://www.dn.se/nyheter/vetenskap/32-nya-planeter-upptackta-1.977744

Lite mer djuplodande ifrån science daily
http://www.sciencedaily.com/releases/2009/10/091019105304.htm

Hjärnspöken

Citerat från vardguiden.se:

Feber kan förutom hög temperatur även ge andra symtom. En del kan bli tillfälligt förvirrade när de får hög feber och till och med se saker som inte finns.

Att man ser saker som inte finns kan bero på många anledningar. Exempelvis kan det bero på feber, vätskebrist, alkohol- eller narkotikapåverkan, stress eller att man helt enkelt vill tro på något så pass mycket att man inbillar sig bevis.

Fenomenet är inget nytt. I alla tider har folk hävdat att de sett bevis för respektive mytologi. Oden, Näcken, vättar, troll, Storsjöodjuret, monster, änglar eller gud. Gemensamt för alla dessa inbillningar brukar vara att personen är ensam, alternativt att det är en liten grupp med en tydlig gemensam konspiration, och där inget är dokumenterat i form av ett trovärdigt fotografi eller dylikt.

Jag tror att det är viktigt att man på ett respektfullt sätt har en skeptisk inställning mot den här typen av bevis. Respektfullt eftersom personen själv inte väljer att hitta på historien, allt sker undermedvetet och är inget man kan rå för (självklart kan man som individ välja om man vill tro på det man ser eller inte).

Att tydligt uttrycka att man är skeptisk och visa sitt kritiska ställningstagande tror jag är viktigt för att personen ska uppmärksammas på sina hjärnspöken. Han/hon är inte ensam om att uppleva hjärnspöken, idag kanske det var en ängel och om personen levt för 700 år sedan hade det med all säkerhet varit ett troll eller något annat från dåtidens sagor/religioner.

En gudomlig teori

Om jag för tillfället skall leka lite med tanken att det finns några gudar, hur skulle en gudsförklaring se ut från mitt perspektiv?
Vår verklighet, det vill säga allt som vi ser och upplever runt omkring oss skulle kunna vara en simulering, och vi själva är artificiella intelligenser i detta system. Det som vi uppfattat som gud är i det här scenariot i själva verket programmerare eller systemövervakare.
Våra framsteg inom databearbetningsförmåga och komplexiteten på våra system blir större för var dag som går, det är inte alls otänkbart att det till slut kommer att uppstå självmedvetna entiteter inom dessa system. Kommer dessa livsformer att ställa sig existentiella frågor om varför de finns och varför världen runt omkring dem ser ut som den gör? Kommer de att tillbe systemägaren? kommer det att finnas de som väljer att inte tro på systemägarens existens i brist på bevis?

Religion som vetenskap

För att fortsätta mitt försök att abolvera guds roll i vetenskapen så tänkte jag försöka diskutera lite om hur vetenskapen försöker påvisa olika fenomen som troende påstår existerar.
Det finns egentligen inget inom religionerna som inte skulle kunna bli vetenskapligt faktum om så vore fallet. Ett troligt sätt att bevisa en påverkande gud vore att lägga fram testbara hypoteser och sedan utföra kontrollerade och upprepbara experiment på dessa.
Ta bönen till exempel, fungerar den? Jag kan inte se något som hindrar experimentella försök för att ta reda på dess effekt, och många sådana har faktiskt utförts. Bland annat en massiv studie som försökte bevisa effektiviteten av bön på hjärtsjuka patienter (American heart jurnal, April 2006). I den studien visade det sig att bönen inte hade någon effekt, men det har varit andra studier som inte har varit lika tydliga. Här ställs vetenskapens kärna verkligen på sin spets i den kritik som studierna får utstå. Det är helt i sin ordning att konstruktivt kritisera metodfel i experimenten och felaktigheter i tolkningen av resultatet, det är så vetenskap fungerar.
När en undersökning kommer som ger visst bifall till, exempelvis, bönens effektivitet så har det som regel funnits brister av något sätt i undersökningen.
I fall som dessa så är det svårt för vetenskapen att göra rätt i de troendes ögon. Det är helgerån att kritisera metodfel i en undersökning som visar på bönens effekt. Samtidigt som den undersökningen gärna lyfts som 'bevis' för sin sak, med dess medföljande akademiska legitimitet. Om det å andra sidan kommer undersökningar som inte visar på någon effekt så ignoreras eller kritiseras de för att man inte kan studera gud.
När det gäller påståendet att man inte kan studera gud så kan man säga en sak med yttersta säkerhet, alla som påstår att gud är bortom vetenskapen skulle kasta sig över ett gudsbevis omedelbart om det kom.
Pastor Raymond Lawrence kommenterade undersökningen jag nämnde ovan på följande sätt i washington post "Prayer is presumably a way of addressing God, and there's no way to scientifically test God. God is not subject to scientific research." (www.washingtonpost.com)
Om gud finns och pastorn har rätt så får det en mycket intressant följdeffekt, nämligen hur vi har fått gud att backa in i ett hörn och gjort honom kraftlös. Bönen hjälper inte för att vi kan studera den, gud får ge avkall på sin kraft att hjälpa på grund av sin egen ostuderbara natur. Vår förmåga att studera en företeelse avväpnar också gud på sin kraft inom området, det är inte riktigt sinnebilden på en allsmäktig gud.

Washington post, 2005-07-14 (läst 2009-09-18)

Study of the Therapeutic Effects of Intercessory Prayer (Abstract)

Religion mot Vetenskap

Det är inte så sällan som man hör om de möjliga motsättningarna mellan vetenskap och religion. På ena sidan av de troendes spektrum finns de som motsätter sig det mesta som har med vetenskap, ibland utan att veta om det. En kreationist tror kanske att han motsätter sig evolutionen, men då motsätter han sig också fysik, biologi och arkeologi med mera. Sedan finns det de som är mer undflyende och säger att det inte finns en motsättning mellan vetenskap och religion. Vetenskapen har sina domäner och deras tro har sin domän, och att de inte inkräktar på varandra. Ingen av dessa inställningar är utan problem.
Till att börja med måste vi försöka ge någon form av definition på vad vetenskap är. Det finns faktiskt inte någon allmänt accepterad definition på vad som är vetenskap. Som kliché är en vetenskapsman/kvinna en person i vit rock som står i ett laboratorium och använder sig av redskap som provrör, teleskop, mikroskop och datorer. Men en korrektare bild av vad vetenskap är för något är den process med vilken ny kunskap tas fram. När vetenskapliga idéer och resultat läggs fram utsätts de för andra vetenskapsmäns kritik, kritik som är där för att kunna förbättra och förfina teorierna och kunna utforma bättre modeller och experiment. Idéer som överlever den här processen är de som i nästa steg anses som vetenskapligt säkerställda.
Vad är då vetenskapens anledning? Vetenskapen tycks vara ett sociologiskt fenomen som vuxit fram som resultatet av en kollektiv strävan att förstå naturen och männsikan (Hansson och Sandin, 2000). Att ge förklaringar för den värld vi lever i är något som också alla religioner gör anspråk på. Det är lätt att acceptera gud/gudar som förklaring på naturens mysterier för männsikan vid våra stora religioners uppkomst. Men det är inte längre den tid vi lever i och skillnaden mellan vetenskap och religion blir uppenbar. Religionerna har en förklaring som varit (i princip) densamma sen dess uppkomst, vetenskapens förklaringar har hela tiden förfinats och förbättrats. Ibland är vetenskapen inne på sidospår och ibland har den helt fel, dessa fel korrigeras och upptäcks med tiden och på så sätt kommer vi framåt. Religioner å andra sidan är inte särskilt välkomnande till kritik och förändring. Det är vetenskapens utvecklande och förbättrande natur som gör den till alternativet att föredra.
När det gäller den undflyende troende och den som säger att gud befinner sig där vetenskapen inte i dagsläget har några svar. Då är det en ganska uddlös typ av tro, din gud kan inte göra något som påverkar något på något sätt. Det gör din gud i princip meningslös, och det är inte direkt ordbokens definition på en gud.

Referenser
Sven Ove Hansson & Per Sandin (2000), Högskolans lågvattenmärken Bokförlaget Natur och kultur. ISBN 91-27-07981-3

Bara Jesus kan rädda dig!

Gick förbi medborgarplatsen för några dagar sedan där kristna "aktivister" stod och delade ut flyers och genom mikrofon skrek de ut sitt budskap:
- Bara Jesus kan rädda dig från ditt lidande här på jorden
- Hur då?
- All kärlek kommer från Jesus, tro på honom och du blir befriad från ditt lidande!

De orden var något som fick mig att triggas att skriva ner det jag länge velat säga...

Till alla patetiska & tragiska aktivister i "Jesus räddar dig"-kampanjen:
Mitt liv är en ren njutning. Jag stormtrivs med att leva här på jorden precis som jag gör. Att mitt liv skulle vara fyllt av lidande för att jag inte tror på Jesus är så fel det bara kan vara. Tvärt om upplever jag massvis med glädje, njutning och kärlek genom att aktivt välja att trotsa de regler som många kristna förespråkar att man ska följa för att vara gud till lags;

• Mitt användande av kondom har säkerligen besparat mig mycket lidande.
• Genom att inte vänta med sex fram tills äktenskapet har jag kunnat uppleva hur mycket glädje, njutning och kärlek som helst.
• Varje söndag, jul och påsk etc när ni sitter i kyrkan lever jag livet. Bio, gröna lund, träffar människor jag älskar. Listan kan göras lång.
• Att emellanåt frossa riktigt ordentligt kan inte beskrivas som något annat än äkta livsnjutning.
• Eftersom jag tror på orsak och verkan, istället för en gud, så inser jag också att jag själv är ansvarig för min egen situation, vilket gör att jag förändrar saker som jag ogillar istället för att be och hoppas att högre makter ska hjälpa till. Hittills har det varit en mycket framgångsrik inställning.
• Den glädjen jag känner varje gång jag lyckas omvända en vilseleden människa till förnuftets sida är obeskrivlig.

Om ni verkligen har rätt. Om det verkligen är som så att bara Jesus kan se till så jag inte lider här på jorden. Då hoppas jag att ni själva förstår hur Jesus hånar er varje gång jag fylls av skratt åt era patetiska försök att omvända människor på medborgarplatsen.

Den otroliga lycka jag känner av att vara precis här och nu, och vara precis den jag är, gör att Jesus verkligen måste älska mig. Även fast jag aktivt motarbetar alla religiösa grupperingar så är mitt liv mycket mer njutning än vad många religiösa verkar uppleva.

Till er som söker efter kärlek i religion, lever efter regler en präst eller en 1000 år gammal bok indoktrinerar i er, slösar bort pengar genom kyrkoskatt eller slösar tid genom att sitta i kyrkan:
Sluta sök och börja lev livet istället, för fan!

Är din gud kärlek?

Det är inte särskilt ovanligt att höra att "gud är kärlek", Det har bland annat gått ganska varmt i kommentarerna här på bloggen. Gud=Kärlek används både av djupt troende men också av de sekulariserade folkhems-religiösa, och jag måste faktiskt erkänna att jag själv använt mig av uttrycket innan jag egentligen tänkt igenom det särskilt mycket.
För Einstein var det universums matematiska symmetri som var gud (Man kan ju spekulera i att mattematik var Einsteins kärlek och att det därför är samma uttryck). På många sätt så är nog den här typen av "gud är kärlek" en ganska acceptabel tro. En gud som är kärlek borde inte kunna leda till krig och terrorism. En gud som är kärlek finns även mellan män som älskar män och kvinnor som älskar kvinnor, och älskar man gud borde man ju då i förlängningen älska även dem. En gud som är kärlek skulle kunna vara god.
Men en gud som bara är kärlek behöver inga tempel eller kyrkor, den tillhörande religionen är absolut inte det samma som kärlek. Det var inte kärlek som i gamla testamentet slaktade folkslag av andra trosinriktningar på löpande band. Det var inte kärlek som gick på vatten och senare återuppstod. Det var inte kärlek som flög till himmelen på sin bevingade häst.
En gud som är kärlek behöver ingen religion, inga kyrkor, inga präster. En gud som är kärlek hade inget med universums uppkomst att göra. En gud som är kärlek hade inget med livets uppkomst att göra. En gud som är kärlek är heller inget magiskt eller oförklarligt. Vår kärlek är kemiskt betingad och har uppstått tack vare evolutionen, vilket inte på något sätt förminskar dess storhet. Så i förlängningen är "gud är kärlek" bara tautologi, ett överflödigt uttryck, semantik. Och i många fall är de troende alldeles för upptagna med att tro på kärleken för att faktiskt älska.

Häxor och Jesus, vad är skillnaden?

Hörde idag hur några satt i kollektivtrafiken och skrattade åt två artiklar i metro som handlade om hur man bränt ett hus i Asien för att en trollkarl bott där och att man därför ville försäkra sig om att all magi försvann, och en artikel om hur folk fortfarande tror på häxor i vissa delar av världen.

Det ironiska är att en av killarna själv bar ett kors runt halsen.

Att tro på en man som kunde gå på vatten, göra vatten till vin, trolla fram bröd, göra så blinda kan se och återuppstå från de döda kan jag verkligen inte förstå hur det skulle vara mer förnuftigt än att tro på trolldom. Jag kan verkligen inte förstå hur det kan vara mer rationellt att tro på en gud som skapade världen på 6 dagar för några tusen år sedan, som kan höra allas tankar och som är allsmäktig, än att tro på häxor.

Det är lätt att skratta åt andras vidskepelse...

Dogge och Carola uppträder

Hittade för några dagar sen ett video-klipp på när Dogge och Carola uppträder tillsammans på en konsert för Livets Ord.



Är dom inte härliga tillsammans? =)

Det jag tycker den här filmen sätter fingret på är hur Dogge väljer att tacka gud för allt. Om jag var en vän till Dogge som stöttat och hjälp honom genom svåra perioder skulle jag bli förolämpad om han valde att tacka gud för allt, istället för mig.

Samma sak hur han väljer att tacka gud för sin tjej. Som om hon är något objekt som gud givit honom för att han är troende och inte syndat.

Jag hoppas att inga av mina vänner väljer att tacka gud istället för att tacka mig när jag gjort något för dem. För det skulle jag tycka är arrogant, nonchalant och förolämpande mot mig.

Evolutionen och Gud

Bloggen har blivit väldigt evolutionsintensiv på senare tid, vilket är roligt då det tvingar mig att läsa på lite extra. Men jag måste också klargöra några saker gällande evolution, religion och gud(ar).

• Evolutionen i sig är INTE ett motbevis mot någon gud
• Evolutionen ÄR vetenskapligt hållbar OCH motsäger sig många religioners bokstavliga skapelseberättelser
• Eftersom evolution och gud inte är logiska motsatser är heller inte ett eventuellt falsifierande av evolution ett bevis för någon gud.
  

Uttalande av John Shimkus

Republikanen John Shimkus som sitter i den amerikanska kongressen och i Miljö och energikomitten baserar sin politik på gamla testamentet. I videon nedan så kan ni se hur han anser att faran med global uppvärming inte kan vara någon fara, för gud säger så.

1 Mos 8:22

Så länge jorden består
skall sådd och skörd, köld och värme,
sommar och vinter, dag och natt
aldrig upphöra att skifta."

Shimkus anser att det är guds ofelbara ord och därför måste faran vara överdriven. Det här är en man som sitter på beslutsfattande position i ett av världens mäktisgaste länder. Hans beslut påverkar oss alla, vare sig vi vill eller inte.

http://www.youtube.com/watch?v=_7h08RDYA5E

Kortsiktiga argument

Ibland hör man argument som detta för att bevisa de kristnas skapelseberättelse:

Se hur intelligent och perfekt naturen och människan är, det kan inte vara skapade av slumpen. Det måste vara något ännu intelligentare som skapat allt detta, dvs Gud.

Jag har alltid undrat om det inte då även måste gälla deras gud? Argumentet borde fungera precis lika bra även där:

Se hur intelligent och perfekt gud är, det kan inte vara skapat av en slump. Det måste vara någon ännu intelligentare som skapat gud, dvs...? En högre gud?

Evolutionen kan förklara allt liv och varför det ser ut som det gör på jorden, och vår planets uppkomst kan förklaras med Big bang. Precis som vetenskapen idag inte kan förklara vad som fanns innan Big bang kan religionen inte förklara vad som skapade gud.

Att livet organismer ser ut som de gör på jorden skulle vara en slump är också en nedvärdering av Evolutionsteorin. Ingen påstår att slumpen skulle ha med utvecklingen att göra. Orsak och verkan. Pga andra arters utveckling och miljöförändringar så gör det naturliga urvalet att arter vars utveckling gått "rätt" väg överlever. Precis som det finns en orsak till vår evolution, så finns det en orsak till andra arteras evolution och en orsak till miljöförändringar och andra faktorer som påverkar oss.

Gud som skapade universum

Att gud skapade universum är ett inte helt ovanligt argument för troende att påvisa (sin) guds existens. Argumentet som sådant måste vara väldigt tilltalande eftersom vårat universum faktiskt är enormt, komplext och svårbegripligt. Att ge förklaringen "min gud gjorde det" är lätt och betryggande, problemet är bara att det inte finns något bevis för det. Dagens bästa förklaring för vårat universum, big bang teorin, är allt annat än lätt att förstå och avvisas av många som ren galenskap. Men big bang är uppbackat av vetenskapliga bevis, obeservationer och förutsägelser. Big bang i extrem korthet: för 13,7 miljarder år sedan kom vårat universum till, innan dess fanns ingenting, igen materia, ingen tid och inte ens ett tomrum. Men så plötsligt så blev detta inget någonting och det expanderade i väldig fart, detta någonting är allt som finns i universum idag. Vad Big bang däremot inte svarar på är varför universum kom till, det finns gott om hypoteser men det finns helt enkelt inga vetenskapliga belägg för dem. Men vetenskapens tillkortakommanden är inga som helst bevis för någon gud. En gud som upphåller sig där vetenskapen ännu inte kommit med ett vedertaget svar kommer att få leva en ständigt tynande tillvaro. Troligt är att frågor som igår besvarades av mystiker och religion, besvaras idag av vetenskapsmän och imorgon är det på läroplanen i grundskolan.
Men vad var det då som startade universum? det kanske var en gud, det kanske var utomjordiska vetenskapsmän från ett annat universum. Jag förespråkar nu ingen av förklaringarna, det är bara så att det inte finns mer bevis för den ena än för den andra. Även om man för en sekund skulle medge att det var en gud som skapade allt, hur kan den troende rättfärdiga sin övertygelse att det är just hans gud som gjorde det. Tänk om det var det Oden, Zeus eller Ra som gjorde det.
Kanske kan man få för sig att vetenskapsmän och ateister "tror" på big bang teorin i samma bemärkelse som religiösa tror på gudar. Men vetenskapen, till skillnad från religionen, är flexibel och välkomnar utmaningar. Om det skulle komma fram bevis som inte biog bang teorin skulle kunna hantera eller om en annan teori skulle komma som erbjöd bättre svar så skulle big bang förkastas. Och om det skulle hända så skulle inte ateister gå i taket för det, ateister skulle inte vilja stena eller bränna forskarna som kom med de nya teorierna. Och det skulle inte startas skolor som fortsatte att lära ut big bang efter det att den förkastats.
Men vänta nu, säger den troende, big bang måste ha orsakats av någonting. Saker händer inte bara sådär, verkan utan orsak. Vetenskapen kan inte förklara orsaken till big bang, den orsaken måste vara gud. Hur vet vi att allt behöver en orsak? kanske en del saker är utan orsak? Men om de troende har rätt och allt behöver en orsak, ja då behöver deras gud ha en orsak också. Och om de säger att det finns ett undantag till regeln och att gud kan finnas utan orsak, då behöver inte heller universum ha orsakats av någonting.

For me, its far better to grasp the universe as it really is than to persist in delusion, however satisfying and reassuring.
- Carl Sagan

Öppet svar till Jörgen Milton

Det här är ett öppet svar till Jörgen Miltons kommentar till Stoffes inlägg den 20:e Mars
Då mitt svar på kommentaren blev lite väl omfattande så valde jag att ta det som ett eget inlägg.

Börja med att läsa Stoffes Post och Jörgens kommentar här.

Hur skulle vi "idag" kunna sammanställa en bok över 1500år menar du? Det är ett felaktigt logiskt antagande att det inte skulle gå, och att det på något sätt styrker hypotesen gud. Det du antagligen menar är att det nu vore snart sett omöjligt att starta ett bokprojekt som löper över 1500år, men det är inte så bibeln har kommit till. Bibeln är en retroaktiv sammanställning av ca 1500år av bronsåldersmyter. En sådan sammanställning vore inte på något sätt ens svår att sammanställa idag.
Att den "sammanstämmer" är synnerligen tveksamt, motsägelserna finns i överflöd. Och då talar vi ändå om ett levande dokument som apostlar, präster och munkar har ändrat och korrigerat upprepade gånger under årens lopp, och ändå är den full av motsägelser och oklarheter. Ytterligare så finns det i gamla testamentet "profetior" om Muhammed, vad är skillnaden här? Varför är Jesusprofetian sann för kristna och Muhammedprofetian sann för muslimer och inte omvänt? Alla är faktiskt ateister och skeptiker till en väldig massa gudar, det är alltid de religiösas "egna" gud som undslipper det kritiskt granskande ögat. Jag skulle vilja ha svar på vad som övertygat en kristen som Jörgen Milton om att det är just Jesus som är sann, vilka "bevis" för Jesus väger tyngre än alla exakt likvärdiga motiveringar inom exempelvis islam, judendom eller hinduism.
Att gamla testamentet talar har en profetia som nya testamentet skulle uppfylla är på källkritisk grund rent av löjeväckande. Skulle det vara ett bevis att någonting står omnämnt tidigare i samma bok?
Om uråldrig litteratur är ett riktmärke för gudars existens, borde inte då Odysséen vara ett synnerligen starkt bevis för Poseidon? Den är skriven ca 700år före kristus, den är historiskt förankrad genom sitt eget bevis för historiska händelser (trojanska kriget), och olympens gudar står omnämnda. Alltså måste ju Poseidon vara verklig.

I have recently been examining all the known superstitions of the world, and do not find in our particular superstition one redeemning feature. They are all alike, founded upon fables and mythologies.
- Thomas Jefferson

Jörgen Milton har en egen blogg
JÖRGEN MILTONS BLOGG!!! Radikalt Liv Med Jesus.

Finns det andra gudar enligt kristendomen?

"Du skall inga andra gudar hava jämte mig."

Eftersom det är skrivet i jag-form, så får vi anta att det ska vara guds egna ord som är nerskrivet i de 10 budorden. Ska vi då tolka det som att gud säger att det faktiskt finns fler gudar, och att vi inte får dyrka någon av de andra?

Om den kristna guden var den enda guden så kan man tycka att det inte borde vara så svårt för en allsmäktig och allvetande gud att slå hål på alla andra fantasier som människor har om vilka gudar som finns. Och därtill göra det uppenbart att gud finns så inga tvivel råder om vem som skapat allt och vem vi ska tillägna vår tro till.

Du och din gud

Oavsett vilken gud du tror att du tror på så bör du kritiskt ställa dig själv frågan varför du tror på just den gud du tror på. Man kan med nästan absolut säkerhet förutsäga en persons tro utifrån föräldrar och lokalkulturella preferenser, man föds helt enkelt inte till jude av muslimska föräldrar i Iran. Kulturellt betingade trosinriktningar gör att många inte anser att det är någon mening med att se sig om efter alternativ till sin tro, man 'vet' ju redan vad som är rätt. Vad en troende måste inse är att alla de påståenden som han anser är bevis för sin gud på intet sätt är unika. Alla mirakel, tecken, profetior och heliga böcker finns speglade inom ALLA andra trosinriktningar. Det är anledningen till att det är kristna som ser Jesus avbildad i cementgolvet och att naturfolk i amazonas ser sina egna gudar, och inte Jesus, i träden. Om man för diskussions skull skall medge gudars existens, hur kan man då avgöra vad som är den rätta? När den kristne känner sin guds närvaro under bönen, hur kan han vara säker på att det är hans egen gud och inte Ninurta som är där och lyssnar. När en muslim upplever vad han tycker är ett mirakel, hur kan han vara säker på att det inte är Heimdall som ingripit. När en hindu tar sig ur drogträsket och tackar Ganesha kanske det rent av var Jesus som i själva verket gav honom stöd. Kanske är Quetzalcóatl den enda sanna guden, han är bara missförstådd i alla religioner.

Eller för att citera en av vår tids största filosofer

Suppose we've chosen the wrong god. Every time we go to church we're just making him madder and madder.
- Homer Simpson

P.s.
Quetzalcóatl är högsta guden och civilisationens grundare enligt Aztekisk mytologi.
Ganesha är undanröjaren av hinder och visdomens gud enligt Hinduerna.
Heimdall är en asagud och ansågs ha fört gudarnas kunskaper om eld och verktygsskapande till urmänniskorna Ask och Embla.
Ninurta är plogens, sydvindens och en av krigsgudarna enligt mesopotamisk mytologi.
D.s.

Monoteistisk tro och religionsfrihet

Det absolut största och arrogantaste påståendent man kan kan göra ät att säga att man har gud på sin sida, sin egen gud som är alltings skapare. Det spelar ingen roll om man påstår sig förespråka Allah, Javeh eller Jesus så är påståendent fundamentalt övermodigt. Det är också helt oförenligt med religiös tolerans att tro på en enda gud och sedan påstå sig acceptera andras trosinriktningar. Man kanske är tolerant i bemärkelsen att man inte startar korståg eller bränner oliktänkare på bål. Men tror du på "den enda guden" så kan du inte på något sätt se dig som en jämnlike med någon i en annan tro, du anser dig vara bättre och förståndigare. Människor som tror på någon annan gud eller har tolkat de heliga texterna på något annat sätt har helt enkelt missuppfattat guds skepnad. Men med fullständig arrogans kan den troende påstå sig har rätt, men den allsmäktiges försyn. Det är omöjligt att säga att "jag tror på en allsmäktig gud" och samtidigt anse att en medmänniska likvärdig om hans tro skulle skilja sig ifrån din. Din tro säger att alla oliktänkare har fundamentalt FEL, och de har fel i vad som mycket möjligt kan vara det viktigaste i livet för dem. Det är på samma nivå av meningskiljaktighet som mellan AIKare och Djurgårdare om det bara funnits djurgårdenanhängare, och inget faktiskt Djurgården lag. Det är bara en ateist som skulle kunna vara i sanning tolerant mot religiösa. Jag kan med eftertryck påstå att alla religiösa är likvärdigt vilseledda men samtidigt att det finns utrymme för att jag har fel, någon av alla tusentals gudar kanske verkligen finns. Hur som helst gör jag mitt påstående med alla medmänniskor som jämnlikar, jag påstår mig inte ha universums skapare i min ringhörna.

Religionernas ursprung och fortlevnad

Tron på gudar, högre makter och vår fascination av det övernaturliga är troligtvis mycket äldre än mänsklig civilisation. Människors olika tro är lika djupt rotad i vår kultur som exempelvis vår musik eller våra språk. För medlemmar av en stam under stenåldern måste en lunginflammation verkat precis så makalös och oförklarlig att den enda lösningen var att komma på en minst lika magisk förklaring. Tro på gudar kanske skapade kanske en sammanhållning inom stammen som stärkte den och gjorde att den kunde klara motsättningar och svårigheter bättre.

Kanske religionerna här bara för att de hade de påbud, förmaningar och löften som krävdes för att överleva, och de religioner som inte hade de har helt enkelt dött ut. Kristendomens intolerans mot annan gudadyrkan borgade för dess överlevnad där olympens gudar föll i glömska på grund av sin tolerans. Olympen var trots allt full av gudar, vad för skada skulle en gud till göra? När Paulus satt grundbultarna i vad som skulle bli vår kristendom, hade han nog inte någon större plan eller åtanke på att komma fram till en religion som skulle överleva i tusentals år, han drog bara lotten att vara den som blev ihågkommen.

Min medförfattare Stoffe skrev i ett inlägg häromdagen om konfirmationen och uttryckte det som "listigt uttänkt av maktlystna kristna ledare". Även om jag tror att det absolut finns maktlystna och ondskefulla ledare inom alla religioner så tror jag inte att det är förklaringen till dess fortlevnad och fortsatta spridning. Religion sprids av goda människor, med goda avsikter. De främsta missionärerna inom alla religioner är välmenande föräldrar, föräldrar som lär sina barn att 'det enda rätta' är att tro på vad deras släkt trott på i generationer. Missionärer och ledare på konfirmationsläger är troligtvis goda, hederliga människor som gör vad de innerst inne tror är rätt. Vad som tyvärr går miste för många är möjligheten till att själv bilda sig en uppfattning, att var skeptisk och tänka rationellt. Och följden är alla fördomar och all ondska som ligger gömd bakom gudarnas chimär av godhet.

Okunskap och ovilja att ens försöka förstå

Jag såg den här lilla insändaren i dagens Metro. En liten insändare fylld av så mycket bitterhet, ignorans och total ovilja att ens försöka förstå. Det framgår inte direkt "KF" anser att svaret är GUD på hans frågor till "naturvetenskaparna", men man kan förstå hur lätt det är att komma till den slutsatsen om man inte bryr sig om att ta reda på någon fakta innan man bildar sig en uppfattning. "KF" verkar tro att han hittat en lucka i vetenskapens logik, och utan att söka mer fakta kan han befästa sin tro med det cirkelresonemang han tror är logik.

Mitt tips till "KF" och många andra, sök svar, ställ frågor och ta reda på hur det ligger till. Det är ett tecken på total ignorans att anta det inte finns svar på ens frågor bara för att man inte kan komma fram till dessa svar själv. Man kan inte anta att vetenskapen inte har svaret bara för att man inte själv orkar bry sig att undersöka, eller att avfärda svaren för att man inte orkar förstå. Och i de många fall där vetenskapen faktiskt inte har svaren betyder det inte för den skull att någon gud är svaret.

Är gud uppenbar?

Ett av de vanligaste svaren varför folk tror på gud är att han är 'uppenbar'. Han är så uppenbar att någon diskussion om hans existens är slöseri med tid. Guden är överallt, han har skapat allt,han lyssnar på böner, utför mirakel och håller universums maskineri igång. Att ifrågasätta en sådan gud är ofta inget som är något av intresse för den troende. Men vi är skyldiga att ifrågasätta, ifrågasätta andra och oss själva. Det är tydligen inte lätt att vända sin skepsis mot sig själv och sin tro, men även troende har lätt för att vara skeptisk och kritisk när det kommer till andra trosinriktningar. Något som borde besvära alla troende är hur en uppenbar gud för dem själva lätt kan avfärdas av andra, och då inte bara av ateister utan av andra troende. Vilken gud du än väljer att tro på så kommer du att vara i minoritet. På jorden finns det ungefär 6 miljarder människor. Antalet som inte säger sig tro på någon sorts gud är någonstans mellan 500 och 750 miljoner, det är stor osäkerhet i siffran då definition och undersökningsmetoder varierar mellan länder. Kristna kan räkna in ungefär två miljarder till de sina, muslimer och hinduer är ungefär en miljard vardera. Den gud som är så makalöst uppenbar för en miljard muslimer avfärdas med lätthet av jordens resterande fem miljarder människor. Det är alltså lätt att vara skeptisk till islam, förutsatt att man inte är muslim det vill säga. Kristendomen har funnits i två tusen år men ändå tror inte fyra miljarder människor att det skulle vara någonting gudomligt med Jesus, hur kommer det sig om allt är så uppenbart? Även om den troende tar ett steg tillbaka och säger att "något" finns där uppe, vi är kanske inte överrens om namnet på guden och religionerna kanske har förvanskat historierna med tiden. Men detta "något" är trots allt uppenbart. Hur kommer det sig då att så många som 500-750 miljoner inte kan se det uppenbara? I ett så religiöst land som USA, gjordes det 1998 en undersökning bland medlemmarna av the National Academy of Sciences som visade att endast 7% av de tillfrågade trodde på någon gud. Om Gud i vilken form man än väljer, är så uppenbar, borde inte välutbildade och förhoppningsvis smarta vetenskapsmän och kvinnor lyckas se den här uppenbara guden? Amerikas bästa fysiker, astronomer, geologer och biologer har tillägnat sina liv till att experimentera och tänka på hur allt kom till, borde inte dessa människor vara övertygade om den så uppenbare gudens existens?