Men vad var det då som startade universum? det kanske var en gud, det kanske var utomjordiska vetenskapsmän från ett annat universum. Jag förespråkar nu ingen av förklaringarna, det är bara så att det inte finns mer bevis för den ena än för den andra. Även om man för en sekund skulle medge att det var en gud som skapade allt, hur kan den troende rättfärdiga sin övertygelse att det är just hans gud som gjorde det. Tänk om det var det Oden, Zeus eller Ra som gjorde det.
Kanske kan man få för sig att vetenskapsmän och ateister "tror" på big bang teorin i samma bemärkelse som religiösa tror på gudar. Men vetenskapen, till skillnad från religionen, är flexibel och välkomnar utmaningar. Om det skulle komma fram bevis som inte biog bang teorin skulle kunna hantera eller om en annan teori skulle komma som erbjöd bättre svar så skulle big bang förkastas. Och om det skulle hända så skulle inte ateister gå i taket för det, ateister skulle inte vilja stena eller bränna forskarna som kom med de nya teorierna. Och det skulle inte startas skolor som fortsatte att lära ut big bang efter det att den förkastats.
Men vänta nu, säger den troende, big bang måste ha orsakats av någonting. Saker händer inte bara sådär, verkan utan orsak. Vetenskapen kan inte förklara orsaken till big bang, den orsaken måste vara gud. Hur vet vi att allt behöver en orsak? kanske en del saker är utan orsak? Men om de troende har rätt och allt behöver en orsak, ja då behöver deras gud ha en orsak också. Och om de säger att det finns ett undantag till regeln och att gud kan finnas utan orsak, då behöver inte heller universum ha orsakats av någonting.
For me, its far better to grasp the universe as it really is than to persist in delusion, however satisfying and reassuring.
- Carl Sagan
Inlägg
"Men vetenskapen, till skillnad från religionen, är flexibel och välkomnar utmaningar. Om det skulle komma fram bevis som inte biog bang teorin skulle kunna hantera eller om en annan teori skulle komma som erbjöd bättre svar så skulle big bang förkastas. Och om det skulle hända så skulle inte ateister gå i taket för det, ateister skulle inte vilja stena eller bränna forskarna som kom med de nya teorierna. Och det skulle inte startas skolor som fortsatte att lära ut big bang efter det att den förkastats."
SvaraRaderaI vilken värld du lever och i vilken historia du har läst?????? Det var ju just detta och mycket värre de komunistika ateister hade gjort och darför hade miljoner försvunit. De troende hade annan ideologi och syn på skapelse och om de hade velat dela det med någon annan så var det döden, sibirien, tortyr osv. nu få du skärpa dig !
Jag har kommit med en massa förklaringar och det finns ute så mycket kunskap om det hela och så många tecken att man måste vara helt hjärntvättad och indoktrinerad (eller besviken)..., att kunna säga, (inte ens tveka) att det finns ingen inteligent orsak bakom det hela, altså setarikst, konservativ tro på ingeting = och att någon utan några bevis vill vara a t e i s t
Jag sa ju tidigare, om det bevisas att det inte finns någon Gud så kommer jag att konvertera tillbaks till ateism.
Muslimus
Allstå sådana grundläggande historieförfalskningar bara skadar ateisterna. Jag hade för mig att jag har kommit till en seriös ateistiskt blogg. Få se om bröder kritiserar bröder eller blir det bara sektariskt försvar. .
SvaraRaderaTackar för mig men jag lämnar denna dunkla ”värld”
Muslimus
Energi kan inte skapas, utan den kan bara omvandlas från en form till en annan. Hur går detta ihop med big bang? Var kom energin ifrån?
SvaraRaderaGöran
Är du verkligen intresserad av ett vetenskapligt svar? Kolla då upp Hawking-penrose singularitetsteorem.
SvaraRaderaJag antar att du tror att det var en evig gud som startade big bang, vad är ditt bevis för detta?
Har gud funnits för evigt, var är ditt bevis för detta?
Vad är din motivering att det är DIN gud som satte igång universum?
Man kan filosofera om en gud "innan" eller "utanför" vårt universum, det är helt ok enligt mig.
Men den guden är i förlängningen irrelevant då han inte har någon inverkan på vår verklighet (han existerar ju utanför vårat universum)
Då du verkar vara intresserad av fysik och ser vikten i att fysiska lagar inte skall tillämpas godtyckligt när det passar, då inser du således det absurda i möjligheten att gå på flytande vatten, att uppstå från de döda och alla andra så kallade mirakel.
Till Muslimus
SvaraRadera"Jag sa ju tidigare, om det bevisas att det inte finns någon Gud så kommer jag att konvertera tillbaks till ateism. "
Det här är intressant
Du får jättegärna komma med exempel på vilken form av bevis du skulle behöva för att bli ateist.
Jag lovar att komma med ett blogginlägg där jag listar vad jag skulle vilja ha för bevis för att bli troende.
Vi kommer nog däremot aldrig att kunna "bevisa" att gud inte finns, vi kan bara föra en bevisning bortom rimligt tvivel.
Om jag skall ta det med en liknelse. Alla normala mogna bananer är gula. Jag påstår att det finns en naturlig banan som är blå med röda ränder. Du kan inte absolut säga att så inte är fallet, för det skulle innebära samtidig observation av världens alla bananer. Men man kan rimligen anta det inte finns en sådan banan och man kan utföra vetenskapliga undersökningar som styrker detta.
Jag är intresserad av vetenskap. Teorierna kring big bang mm liknar mera filosofiska diskusioner byggda på de erfarenheter vi har. Om du letar efter bevis på det själsliga så går du bet och eftersom Gud är ande så gäller samma sak här. Det går inte att bevisa. Det är som att försöka bevisa att kärlek, stolthet, eller rädsla finns eller inte finns.
SvaraRaderaJag vill ge dig någonting att fundera över. För inte så länge sedan såg man på världen på ett deterministisk sätt där allt var orsak och verkan. Det sades då att om man kunde stanna upp världen ett ögonblick, så skulle det gå att räkna ut vad som skulle hända om man hade all data. Ungefär som det går att beräkna hur bollar skall studsa på ett biljardbord. Forskarna märkte sedan att det inte gick att beräkna i minsta detalj utan det fanns ett inbyggt slumpgenerator i systemet (kaosteorin). Om vi nu enligt vetenskapen har en värld och en människokropp som är byggd med dessa byggstenar som styrs av determinism till viss del och slump till viss del, så undrar jag hur en egen vilja kan existera? Hur kan man vara fritänkande i en sån värld?
Om det skulle finnas en egen vilja värt namnet så måste ju någonting kunna påverka systemet eller bollarna, för att göra den liknelsen. Detta någonting måste ju i så fall inte vara en del av det vi kallar det fysiska eftersom det fysiska följer naturlagarna som inte kan brytas. Om naturlagarna inte kan brytas så kan därför inte en fri vilja existera, eftersom vi skulle vara slavar eller biologiska maskiner som helt styrs av dessa lagar. Om nu detta någonting, som jag tror är vår själ/ande, kan påverka det fysiska så skulle det betyda att någonting övernaturligt sker varje gång min själ påverkar kroppen. Så klart kan ju detta ses som naturligt eftersom det finns en förklaring, men förklaringen bryter ändå mot naturlagarna.
Kanske är den fria viljan bara en illusion och att vi egentligen inte är så fri som vi tror. Tror du då på en illusion? Om nu en själ/ande kan påverka det fysiska, varför skulle då Gud inte kunna det? Gud är utanför universum med makten att påverka det fysiska, liksom vi människor. Gud älskar oss alla och har skapat oss fria, med en fri vilja för att det är gott. Han har givit oss människor makten att med vår osynliga själ/ande påverka det fysiska. Gud vill att vi skall älska varandra av fri vilja. Varje gång en tanke blir en handling sker alltså det ett mirakel, sett från det vetenskapliga perspektivet. Vår kropp, själ och ande hör ihop i en enhet, men det är bara kroppen som är fysisk. Inte är det väl så att jag gråter för att det till viss del är deterministiskt och till viss del slump? Jag gråter ju för att jag är ledsen.
(Jag kommer att vara utan dator tills måndag, så först då kan jag kommentera ditt eventuella svar).
Göran
Existensen av en egen fri vilja är en intressant filosofisk fråga.
SvaraRaderaUr ett psykologiskt perspektiv kan man undra om vi har det. Du gråter såklart inte av en slump, du gråter för att du är ledsen, men du är ju heller inte ledsen av en slump. Alla dina val du gör är baserade på dina värderingar och tidigare erfarenheter i livet. Vi har absolut en fri vilja i bemärkelsen att vi inte känner till de neurologiska processer som leder fram till vårt "fria" val. Vi har också en fri vilja eftersom vi tar moraliskt ansvar för våra handlingar.
Är då den fira viljan viktig för en ateist, självklart i den aspekten att vi är människor också och vill inte gärna vara marionetter under fysiska och neurologiska regelverk. Men i en absolut strikt synpunkt spelar det ingen roll, illusionen av fri vilja duger.
Hur som helst är inte frågan lika avgörande för oss. Existensen eller frånvaron av fri vilja invaliderar inte på något sätt vår icke-tro på en gud.
Däremot är frågan känslig för en troende, eftersom utan fri vilja kan vi inte välja mellan gott och ont och förtjänar därför varken straff eller frälsning.
Till göran:
SvaraRaderafrågan kvarstår dock, fri vilja eller inte.
hur rättfärdigar du din tro på just din gud. Vad gör din gud sann och ganesha till en myt?
Hej igen!
SvaraRaderaDet som jag tycker är intressant med den fria viljan är att om den finns, så finns också någonting som inte är fysiskt och som inte står under fysikaliska lagar. Är vår vilja fri så har vi makt över vår kropp och därför också makt över naturlagar i just vår kropp. Om nu Gud finns och har all makt så innebär det att Gud har makt över allt fysiskt och därför kan påverka allt fysiskt. Att säga att ingenting kan stå över naturlagarna och att vi samtidigt har en fri vilja är en motsägelse. Den vetenskapliga psykologin som förutsätter en fri vilja går alltså emot den vetenskapliga kvantfysiken där allt handlar om orsak och verkan och slump. Duger en illusion för dig? Är det inte sanningen du är ute efter?
Jag ska försöka förklara varför jag tror på Gud och inte ganesha. Jag skall först göra en jämförelse. Hur vet jag att kärlek existerar? Jo, kärlek måste upplevas och den kan bara upplevas genom att jag tror på den. Om min fru säger att hon älskar mig och jag inte tror att hon gör det, så kommer jag aldrig känna hennes kärlek. Min misstro mot hennes ord kommer att stänga ute det hon vill ge mig. Tron är alltså som ögon som kan stängas i misstro för kärlek eller öppnas så att jag kan känna den. Varför skriver jag detta då? Jo, för att Gud är kärlek! (Läs gärna inlägget "Klarar vi oss utan Gud" på vår blogg).
(1 Joh 4:8) Men den som inte älskar känner inte Gud, eftersom Gud är kärlek.
Om jag misstror Gud kan jag inte känna eller ta emot honom, av samma anledning som jag inte kan ta emot kärlek om jag misstror den som älskar mig. Kärlek kan bara upplevas om jag tror på den och Gud kan bara upplevas om jag tror på honom. Varför tror jag då på Gud och inte ganesha? Jo, för att jag har upplevt Gud! Jag har känt hans enorma kärlek till mig. Guds ord av kärlek till mig och till dig finns i bibeln. Att tro på den kärlekshandling Jesus gjorde när han dog på korset påverkar ens inre för alltid, för man berörs av Gud. (Läs gärna inlägget "Tro och vetande 3.0").
Ingen annan gud älskar oss människor så, att han tar den konsekvens vi förtjänar. Det enda människan behöver göra är att ta emot gåvan i ödmjukhet och tacksamhet. Denna förlåtelse som Gud står för, genom det Jesus gjorde, kräver ingen prestation av oss. Det är Gud som står för prestationen, så vad kan jag vara stolt över? I andra religioner är det människan som skall prestera inför gudarna för att duga. Det gäller då att göra vissa handlingar så att gud skall tycka om mig och acceptera mig. Det finns ingenting du kan göra för att Gud skall älska dig mer. Genom att tro på Jesus oerhörda kärlekshandling får du del av den kärlek han har till dig. Du får då del av en sån stor kärlek att den rinner över till andra. Det är ju till att älska som Gud skapade oss.
(Ef 2:8) Ty av nåd är ni frälsta genom tron, inte av er själva, Guds gåva är det. Det beror inte på gärningar, ingen skall kunna berömma sig. Vi är hans verk, skapade genom Kristus Jesus till att göra de goda gärningar som Gud från början har bestämt oss till.
Göran
När du säger till din fru att du älskar henne så antar jag att du faktiskt kan se henne och ge henne en kram samtidigt, något som inte kan sägas om gud. Du svarade ändå inte på varför du inte tror på ganesha eller för den delen allah eller jehova. Att du tror dig ha "upplevt" gud är ingen skillnad mot de som tror sig ha upplevt sina gudars närvaro.
SvaraRaderaVad tycker muslimus om att det bara är Görans gud som inte kräver motprestation?
Med motprestation räknar du då antagligen inte den tid du lägger på din gud, dina pengar i kollekten eller din kyrkoskatt?
Illusionen av en fri vilja duger gott, och det är inte motsats till sanning.
Tänk dig att du håller i en apelsin, du kan se att den är orange och du kan känna dom små groparna med dina fingrar. Om du gnuggar lite lätt på skalet kan du känna doften av det. Men vad är det du upplever? Synen, känseln, smaken och doften är elektriska impulser som tolkas av hjärnan. Det är en hel serie tolkningar som görs. Apelsinen avger inget eget ljus, det är vissa fotoner som studsar mot den och fångas upp av ditt öga. Dessa fotoner omvandlas till elektriska impulser i ögat som i sin tur sätts samman till en begriplig bild i hjärnan. Samma sak gäller för känsel, smak och lukt. Om jag sedan har den fria viljan eller om det är en uppsättning regelverk som bedömer att jag sedan skalar och äter upp apelsinen är egentligen ovidkommande.
I slutändan har du kanske ätit upp den faktiska apelsinen. Du har däremot inte i strikt mening varken sett, känt, doftat eller smakat på apelsinen. Du har upplevt en finfin illusion av en apelsins fysikaliska egenskaper.
Hej Ubbe!
SvaraRaderaÄr det verkligen så att du nöjer dig med en illusion? Jag tycker det är djupt tragiskt! Det finns alldeles för mycket i dig för att det ska vara en illusion. Vi har alltid ett val, ett val som du avgör, efter din vilja.
Tänk dig att det föds en liten flicka som inte har dessa fem sinnen. Hon kan inte se, höra, känna, lukta eller smaka världen. Hon kan inte uppleva världen. Världen existerar dock oavsett om hon kan uppleva den eller inte.
På samma sätt är det för oss. Det finns ett sinne till - Anden. Jag tror att det var det här Jesus menade när han pratade med Nikodemus. Vad som är viktigt att komma ihåg i det här samtalet är att Nikodemus var djupt insatt i skrifterna. Han kunde lagen och var en mycket lärd man.
Jesus svarade: "Sannerligen, jag säger dig: den som inte blir född på nytt kan inte se Guds rike."(Joh 3:3).
När man tar emot Jesus och tror på att han dog för dig och mig, det var vår skuld han gick upp på korset för, för att vi ska få evigt liv. Får man också ta emot Anden. Precis som Gud är treenig (Fadern, Sonen och den helige Anden) så är oxå vi treeniga (kropp, själ och ande). Vår ande är ur funktion, men när vi tar emot Jesus så pånyttföds vi - han pånyttföder vår ande och lägger sin ande i den. På så sätt kan vi ha en relation och uppleva Gud. Om jag inte har syn så kan jag inte se världen, men världen finns där ändå och även om inte jag kan se den så kan andra göra det.
Det allra bästa är att Gud längtar efter dig också! Han längtar efter att få komma och berätta om hur djupt han älskar dig och överskölja dig med liv, frid och glädje!
Så älskade Gud världen att han gav den sin ende son, för att de som tror på honom inte skall gå under utan ha evigt liv. (Joh 3:16).
Det skadar ju aldrig att prova... Om du vill så kan du alltid säga till Gud att: "Jesus, om du finns så uppenbara dig för mig". Om han inte finns så får du ju inget svar. Om han finns så har du inte förlorat något, men vunnit allt!
Med kärlek
Helle
Oj, så mycket religiöst förtryck i den sedvanliga godhetens chimär.
SvaraRaderaMin diskussion var ett svar på Görans fråga om den fria, viljan. Min åsikt var att det var öppet för intressant filosofisk debatt. Men ditt avslut är att man är tragisk om man inte anser att man har en fri vilja.
Vad jag då tycker är tragiskt att man med sin fria vilja då väljer att fylla sin värld med fantasier än att se den för vad den verkligen är. Vårat fantastiska universum är inte fantastiskt nog, vi hittar på något extra.
Självklart existerar världen även om den stackars flickan inte kan få några intryck ifrån den. Men i vilken bemärkelse skulle den existera för henne? Intressant för debatten vore om hon eventuellt skulle bilda sig ett eget gudsbegrepp, synnerligen säkert vore att hon inte skulle känna till jesus eller någon annan religion.
Ett "hemligt" sinne som bara de som tror på Jesus känner alltså? Tror du inte muslimer, hinduer och animister med mera känner samma sak?
"Vår ande är ur funktion, men när vi tar emot Jesus så pånyttföds vi"
Alla andra trosinriktningar har förstås fått allt helt om bakfoten? Muslimus, läser du detta? lite synpunkter kanske?
"Din ande är trasig", du är defekt, felaktig, skäms för din sexualitet, du föds i synd och så vidare. Men gud älskar ju dig! Ge bara ditt liv i blind tro så är paradiset ditt. Inga krav här inte, känn ingen press.
Att fadern(gud/jesus/helige ande?) offrade sonen(Gud/jesus/helige ande?) på korset är helt makalöst att det kan ses som en stor uppoffring, det är ju ett stort skämt. Gud kände väl till att han kunde och skulle återuppliva Jesus, vad är uppoffringen, Jesus återuppstod ju och fick komma till paradiset, vad kan vara bättre än det? Om nu paradiset är att eftersträva borde inte jesus uppoffring ha varit att för evigt vandra här på jorden? Att ta DEN uppoffringen så att han kunde lära oss andra hur vi tar oss till paradiset?
Jesus uppoffring: plågas i några timmar, dö, återuppstå, tillbringa evigheten i paradiset och bli evigt lovsjungen för din "uppoffring". Det låter varken ödmjukt eller altruistiskt.
Hur står det mot en brandman som offrar sitt liv för att rädda någons ägodelar undan lågorna? Tänk om brandmannen är hindu eller ateist? Hans uppoffring resulterar troligtvis inte i någon lovsång, och kan rent av resultera i evighet i helvetet (beroende på om det är del av observatörens tro)
Hej!
SvaraRaderaVisst kan jag genom min tro på min frus kärlek ge henne en kram tillbaka, men jag kan visa Gud min kärlek genom att bara säga tack till honom. Gud är osynlig precis som vårt jag är osynlig. Jag ser inte min frus jag lika lite som jag ser Gud.
Är inte en illusion något som verkar vara någonting som det inte är? Sanningen är väl att illusionen är en illusion och inte verklighet oavsett om vi upplever det så eller inte. Problemet med att säga att den fria viljan är en illusion och inte verklighet är att mycket annat vi tar för sant också blir illusioner. Människan skulle till exempel inte kunna ansvara för sina handlingar mer än en boll som studsar på ett biljardbord. Att vissa människor tror på Gud och andra inte gör det beror till viss del på determinism och till viss del slump. Att försöka påverka detta är lönlöst, så kontroll är en illusion. Vi är i händerna på naturlagarna som har kontrollen. Livet är i grunden utan mening eftersom det är naturlagarna som styr. Skapandet av en mening är en illusion för det är ju till och med så att människans letande efter mening är styrd av naturlagarna. Tron på människan är en illusion eftersom vi inte kan påverka kroppen mer än en rullande boll på ett biljardbord. Inte nog med detta så skulle kärlek också vara en illusion, för att om kärlek skall kunna vara kärlek måste vi ju ha en möjlighet att välja bort att älska. Har jag inget alternativ så är vi en biologisk maskin som är programmerad att göra goda handlingar utan fri vilja. För att vi skall kunna älska behöver vi en fri vilja. En fri vilja är en förutsättning för att kärlek skall kunna existera. Vem skulle känna sig älskad av en dator som säger ”Jag älskar dig Göran” varje gång jag satte på den?
Varför tror inte jag att ganesha och de andra gudarna är sanna då? Jo, för att jag har upplevt Guds kärlek, Guds förlåtelse, Guds makt och Guds omsorg om alla människor. Guds kärlek är villkorslös. Ingen annan Gud är kärlek. Alla andra gudar vill att jag skall prestera för dem för att jag skall duga. Det är hur duktig jag är som gör mig duglig. Det är detta jagande efter att bli älskad som även de som inte tror på någon Gud hamnar i, men då gäller det att duga för andra människor. Detta leder till att rädslan, självföraktet och högmodet frodas. Självklart hamnar även kristna i detta dike, men bibeln talar om att vi inte behöver vara där för han vill ta emot oss med öppna armar. När vi tar emot Guds enorma kärlek leder det till att vi inte känner att vi måste prestera för Gud, eftersom han älskar mig och utan villkor. Jag behöver inte förakta mig själv för Gud förlåter. Jag behöver inte vara rädd för att Gud skall straffa mig för han vill upprätta mig. Jag behöver inte längre styras av rädsla för någon gud eller andra människor eftersom Gud vill mig väl, oavsett om jag inte ger kollekt eller inte tror på honom. Att jag kramar min fru efter att jag tagit emot hennes kärlek till mig är ingen prestation. Det är en handling i tacksamhet och kärlek. Om min fru däremot tycker att hon förtjänar en kram kommer hon inte att uppleva den glädje och tacksamhet jag vill ge henne. Gud är godheten själv eftersom Gud är kärlek och jag tror på det goda och Gud. Jag tror på kärleken eftersom jag upplevt det. Tror du på kärleken?
(1 Joh 4:16) Och vi har lärt känna den kärlek som Gud har till oss och tror på den. Gud är kärlek och den som förblir i kärleken förblir i Gud, och Gud förblir i honom.
Göran
Hej!
SvaraRaderaJag känner att jag måste kommentera din kommentar till Helle.
För att kunna känna av kärleken så måste jag också tro på den. Tror jag att människor runt mig bara är egoistiska så skulle jag inte känna kärlek oavsett om någon skulle handla i kärlek mot mig. Därför är misstro motsatsen till tro och inte vetande. (Läs gärna inlägget Tro och vetande 3.0). Eftersom Gud enligt bibeln är kärlek (1 Joh 4:1) så gäller ju samma förhållande här. Jag måste alltså tro på Gud för att känna Gud. Det du känner när du känner kärlek är alltså Gud och det var din tro på den som släppte in Gud. Gud visar sin kärlek till dig genom andra människor, eftersom Gud inte kan ses av samma anledning som att vi inte kan se kärlek. Ingen har någonsin sett Gud (1 Joh 4:7), eftersom Gud är ande (Joh 4:24). Kärlek behöver en kropp för att kunna uttryckas (kärleksbrev funkar också) och desamma gäller för Gud. Genom att misstro varje handling Gud gör av kärlek så kan du heller inte ta del av den kärlek Gud har till dig. Den bild av Gud som du misstror eller inte tror på, tror jag alltså inte heller på, eftersom misstro utestänger en sann bild av Gud. Den bild av Gud som du förkastar är en Gud som är högmodig, kärlekslös, utan makt m.m. Därför är den Gud du förkastar inte Gud, eftersom du inte lärt känna honom genom att tro på hans kärlekshandlingar. Den Gud jag tror på är kärlek och älskar dig mer än du anar!
Göran
Hej Ubbe!
SvaraRaderaTänk vad olika vi människor kan uppleva saker. Det är faktiskt ganska spännande! Något som jag upplever som fantastiskt ser du på med sarkasm och läser in förtryck.
Vad gäller räddning, så är Guds nåd (räddning) till för alla! Han sträcker ut handen till ALLA! Om du vill så kan du alltid pröva. Om han nu inte finns så kommer du ju antagligen inte att få något svar.
Guds kärlek till oss är gränslös och är helt oberoende av vad vi gör (det du tog upp om sexualitet mm).
En liten fråga bara: Den där brandmannen, som räddar livet på en annan människa. Är han i dina ögon mer värd än den som inte gör det? Är han mer värd än t ex en mördare? För Gud är alla värda lika mycket. Vi är så älskade att vi t om är värda att dö för... Det är för att vi alla har gjort fel som han var tvungen att dö.
Du är värdefull! Du är älskad! Du är efterlängtad!
Vad gäller det andliga sinnet. Ponera för en stund att det är så. Att det finns något som ger kraft, glädje, kärlek och liv. Tänk vad du missar.
Jesus lärde oss hur vi ska ta oss till himlen, genom tro, genom att tro på att han tog vårt straff. Det här är att ta emot en gåva. Jesus behöver alltså inte vara här och visa oss hur man gör, efterson det inte handlar om gärningar. Det handlar om att ta emot förlåtelse och det ger frid.
Med kärlek!
Helle
Är guds räddning för alla? Muslimer, Hinduer, animister, buddister, ateister och agnostiker? Eller måste man erkänna Jesus först?
SvaraRaderaOm inte, vad spelar det för roll vad jag gör eller tror?
Om jag måste erkänna Jesus så är det inte för alla va?
Det må finna ungefär 2 miljarder kristna i världen, men det är ändå en minoritet.
(för att inte tala om subgrupper inom kristendomen som exkluderar varandra)
Är alla lika värda?
Vad skulle du göra om du kunde rädda livet på en men inte den andra?
Brandmannen eller mördaren?
(brandman är ju såklart inte en garant för en god medmänniska, men för tankeleken så är han "god")
Jo jag kan absolut hålla med om att jag går miste om något verkligen fundamentalt om det visar sig finnas en Gud och ett paradis, men i brist på bevis är jag skeptiker.
Kan du ponera över att du kastat bort ditt liv på fantasier om du har fel? Du missar vad som är verkligt i förhoppningen att det finns något annat.