Citat: Koranen

När de helgade månaderna gått till ända skall ni döda avgudadyrkarna, var ni än träffar på dem; tag dem till fånga och omringa dem och lägg er i försåt för dem. Men om de visar ånger och [villighet att] förrätta bönen och betala allmoseskatten, lämna dem då i fred. - Gud är ständigt förlåtande, barmhärtig.
- Koranens Sura 9:5

Religion viktigare än jämställdhet

Läste idag en artikel i metro om en muslimsk man som fått sin akassa indragen pga att han vägrat ta sin blivande kvinnliga chef i handen, och därmed inte fått jobbet. Och utifrån det så drog akassan enligt rutin in ersättningen eftersom han pga sitt beteende inte fått jobbet.

En kort version av artikeln finns här: http://www.metrojobb.se/artikel/se/article/tt/2010/02/08/halsningsdom/index.xml

Jag måste säga att det är ytterst tragiskt att religionen står över våra regler om jämställdhet. Domstolen valde att ge mannen rätt emot akassan. Hade han inte varit muslim hade han inte fått rätt, men nu ansåg domstolen att hans religiösa uppfattning legitimerade att han på ett negativt och nedvärderande sätt särbehandlade sin kvinnliga chef.

Det är helt klart ett hot mot rättssäkerheten att domstolarna låter individer stå bredvid lagen pga sina religiösa uppfattningar. Om man får diskriminera och nedvärdera kvinnor för att man anser det vara en del av sin religion, varför skulle då inte tex hedersmord också vara okej?

Nej, niqab och burka är ingen rättighet

Många verkar tro att religionsfriheten är en rättighet som innebär att jag får göra vad jag vill och leva mitt liv hur jag vill bara jag kan legitimera mina handlingar med religion. Den senaste tidens burka- och niqabdebatt som härjat i medier pga att skolor inte vill tillåta niqab i klassrummen är befängd.

Bara för att du har en religion innebär inte det att du får göra vad du vill. Religionsfriheten ger dig utrymme att tro på vilken gud du vill och säga det högt, likväl som det är grunden för ett öppet samhälle där rätten att få kritisera och ifrågasätta religion måste ses som självklart. Men den attityd som en del religiösa anhängare verkar ha får mig närmast att tänka på en 4åring som konstant försöker ta hela handen när ett finger ges, bara för att testa gränser.

Och det är precis vad det här handlar om. Gränser. Det är viktigt att man tydligt motiverar varför en del saker inte passar i delar av samhället.

Det finns en anledning till varför inte religiösa ringar passar sig på en kirurgs händer under operation. Det finns en anledning till varför halalslakt inte är tillåtet i varje land som vågar stå upp för djurskyddet som borde vara en självklarhet. Det finns en anledning till varför du inte får bära niqab inom de flesta yrken eller i skolan.

Att neka någon en religiös handling är inte att gå emot religionsfriheten. Att neka någon att tro på sin gud eller att yttra sig om vad hennes religion innebär - det är emot religionsfriheten!

Det kommer alltid finnas individer och grupper som försöker ta hela handen. Men viktigast av allt är att samhället aldrig ger efter. Sunt förnuft måste alltid komma i första rummet. Och jag är övertygad om att gränsen är tydlig för alla, inklusive 4åringarna.

Vad får religionsfriheten kosta

Hittade en artikel om att man vill börja tillåta halalslakt och kosherlsakt i Sverige, och åberopar religionsfriheten.

Jag tycker att det är tragiskt, och hoppas verkligen att det inte kommer tillåtas. Inte för att jag vill missgynna muslimer att äta kött, utan för att lagen fyller ett syfte ur ett djurrättsperspektiv.

Halal- och kosherslakt innerbär att djuret avlivas genom att man skär av halsen utan bedövning, sövning eller någon annan form av bedövning som ska göra att djuret inte är medveten om vad som händer. Det anses brutalt och ohumansikt att snitta halsen på ett djur som är vid fullt medvetande, när det finns effektiva sätt att avliva djuret utan att det plågas mer än nödvändigt.

Det som däremot oroar mig än mer än djurplågeriet i sig om det här går igenom, är vilka konsekvenser som det kommer få på andra områden. Hur mycket ska vi vika oss för att behålla religionsfriheten i bemärkelsen att allt som religionen kräver ska samhället acceptera? Jag ser framför mig en värld fylld med djuroffer till gudar, hedersmord, brutala och orealistiska straff utan domstolar, häxbränningar, könsdiskrimineringar... ja listan kan göras långt. Allt för lång.

Men frågan kvarstår; Hur mycket får egentligen religionsfrihet kosta?

Artikeln: http://www.dagen.se/dagen/article.aspx?id=173631
Mer om halal- och kosherslakt: http://sv.wikipedia.org/wiki/Sk%C3%A4ktning_(slaktmetod)

Lite mer om Iran

Igår stod jag och tittade på en demonstration på plattan i Stockholm. Slagorden var bland annat "Ner med religiösa diktaturen i Iran, ingen religion i makten"
Jag hoppas verkligen att folket i Iran gör revolt, och att de delar samma sekulariserade syn på religion som deras landsmän här i Sverige gör.
Religion har förmågan att totalt korrumpera, om religionen har en roll i dagens samhälle så är det på individens nivå. Det finns utrymme för kultur och spiritualism, men religiös dogma kan inte få styra våra liv.

Demokrati i Iran

Nu har jag varit borta från bloggen alldeles för länge, jag har haft en hel del att stå men nu är det lugnare så jag lovar att bättra mig framöver.

Jag börjar med ett kort inlägg angående valet i Iran och de pågående kravallerna.
Man kan kanske tro att Iran är en demokrati då det just hållits öppna val där till och med kvinnor får deltaga. Men i själva verket så styrs Iran av ayatolla Khamenei och det så kallade väktarrådet. De valbara politiska kandidaterna väljs ut och godkänns i förväg av väktarrådet. Väktarrådet har också sista ordet vid stiftandet av lagar, så om deras godkända kandidat skulle ta ut svängarna lite för mycket kan de ändå "rätta till" det i efterhand. Även om Iran inte är totalitär stat som Syrien eller Saudiarabien så är det en motsägelse att kalla sig för en teokratisk republik. Sharialagar motsätter sig demokratisk lagstiftning och frihet.
Men man kan hoppas att folket i Iran tror tillräckligt på ayatollans låtsasdemokrati att de lyckas göra revolt och inför en fredlig demokrati på riktigt, en demokrati där det är fritt att ha vilken tro man vill, inkusive ateism.

Muslimerna är Islam

Såg SVTs program Existens för en vecka eller två sedan. Det handlade om föraktet mot Islam och muslimer, och de hävdade att problemet grundade sig i att folk inte kunde särskilja på Islam och muslimer, utan klumpade ihop begreppet.

Jag kan mycket väl hålla med om att många klumpar ihop begreppen, men är det verkligen det som är problemet? Och är det verkligen något fel med det?

Religionen Islam är ingen naturlag, och tillskillnad från tex tyngdlagen så skulle Islam inte finnas om inga anhängare fanns.

Islam blir det muslimerna gör det till. Och man borde absolut kunna ställa muslimerna till svars för det islam och dess religiösa texter förespråkar. De väljer aktivt att tro på och förespråka sina skrifter PRECIS på samma sätt som Reinfeldt väljer att tro på och förespråka Moderaternas valmanifest, eller på samma sätt som kommunisterna väljer att förespråka det kommunistiska manifestet.

Så på samma sätt som vi har rätt att ifrågasätta varför vår statsminister har de åsikter han har och varför hans parti har de åsikterna han har så har vi rätt att, och vi bör också, ifrågasätta varför muslimer, kristna, judar, scientiologer och alla andra som har åsikter och som förespråkar skrifter som har politiska och moraliska innebörder varför de tror som de gör och varför de väljer att förespråka de skrifter som de förespråkar.

Är ateister bättre föräldrar?

Idag skrev metro på sidan två:

Många unga i Sverige tvingas in i äktenskap, visar en rapport från ungdomsstyrelsen. Rapporten visar att 5 procent av unga mellan 16 och 25 år, omkring 70 000 personer, inte känner sig fria att välja sin make eller maka.

Jag har hunnit träffa många medmänniskor som haft en sådan känsla. Det kanske bara är ett sammanträffande, så rätta mig om jag är helt fel ute, men jag har aldrig träffat en person som känt så som har föräldrar som är ateister.

Alla föräldrar jag känner till som har varit av åsikten att de har något att säga till om när det gäller sitt barns äktenskap har varit kristna eller muslimer. Är inte det konstigt? Vad är din uppfattning?

Religion i politiken = svinslakt

Det muslimska landet Egypten har valt att besluta att samtliga grisar i landet ska slaktas, med motiveringen att man är rädd för svininfluensan. (källa: http://www.dagen.se/dagen/article.aspx?id=169330)

INGET fall av svininfluensan finns idag i hela Afrika. De flesta fallen är i Nordamerika, och några få är i Europa. Ingen utanför Nordamerika har dött av influensan. Ändå väljer Egypten, som råkar ha en muslimsk president som ogillar de kristna som vistas där, att slakta samtliga grisar i förebyggande syfte. Kristna i Egypten råkar också vara de enda som äter griskött.

Det var inte länge sedan vi hade en mycket större katastrof av liknande karaktär i Europa; Galna kosjukan. Men inte valde Egypten att ta till liknande åtgärder då trots att Galna kosjukan var bra mycket mer aktuell i närheten av Egypten...

Nej det här känns väldigt uppenbart. Grisarna blir ett vapen mot folk med fel tro i ett land där religionen har inverkan i politiken. Har kombinationen religion och politik någonsin bidragit till något positivt för samhället?

Förtryckt sexualitet

Jag tänkte ta upp två saker som varit i nyheterna de senaste veckorna
Först är våldtäkten och mordet av den 8 åriga flickan Sandra Cantu i Kalifornien. Förövaren visade sig vara Melissa Huckaby, 28 år och mamma till en av Sandras lekkamrater. Värt att notera i sammanhanget är att Melissa Huckaby arbetade som lärarinna på en söndagsskola på sin farfars baptiskt kyrka.
Det andra är att en domstol i Saudiarabien har har avslagit ansökan om att anullera ett giftemål mellan en 8:årig flicka och en man i 50års åldern.

Även om iallafall det första minst sagt är svagt anekdotbevis för min poäng så kan det i likhet med 'pedofilpräster' tänka sig att förtrycket, förnekandet och föraktet för sin egen och andras sexualtitet till slut får hemska baksidor som detta. I det andra fallet är sexualiteten fortfarande fördömd, iallfall den fria uppvisningen av den. Men sexualiteten är också totalt dominerad av patriarker med sharialagar som ger dem full rätt. Även att domstolen gjorde ett tillägg att de "gifta" inte fick ha sex före flicka kommit i puberteten så är det fortfarande helt förkastligt. Skulle Anders Eklund ha kunnat gifta sig med Engla om vi haft sharialagar i Sverige?

Artikel om äktenskapet i Saudiarabien

Artikel om mordet i Kalifornien

Öppet svar till Jörgen Milton

Det här är ett öppet svar till Jörgen Miltons kommentar till Stoffes inlägg den 20:e Mars
Då mitt svar på kommentaren blev lite väl omfattande så valde jag att ta det som ett eget inlägg.

Börja med att läsa Stoffes Post och Jörgens kommentar här.

Hur skulle vi "idag" kunna sammanställa en bok över 1500år menar du? Det är ett felaktigt logiskt antagande att det inte skulle gå, och att det på något sätt styrker hypotesen gud. Det du antagligen menar är att det nu vore snart sett omöjligt att starta ett bokprojekt som löper över 1500år, men det är inte så bibeln har kommit till. Bibeln är en retroaktiv sammanställning av ca 1500år av bronsåldersmyter. En sådan sammanställning vore inte på något sätt ens svår att sammanställa idag.
Att den "sammanstämmer" är synnerligen tveksamt, motsägelserna finns i överflöd. Och då talar vi ändå om ett levande dokument som apostlar, präster och munkar har ändrat och korrigerat upprepade gånger under årens lopp, och ändå är den full av motsägelser och oklarheter. Ytterligare så finns det i gamla testamentet "profetior" om Muhammed, vad är skillnaden här? Varför är Jesusprofetian sann för kristna och Muhammedprofetian sann för muslimer och inte omvänt? Alla är faktiskt ateister och skeptiker till en väldig massa gudar, det är alltid de religiösas "egna" gud som undslipper det kritiskt granskande ögat. Jag skulle vilja ha svar på vad som övertygat en kristen som Jörgen Milton om att det är just Jesus som är sann, vilka "bevis" för Jesus väger tyngre än alla exakt likvärdiga motiveringar inom exempelvis islam, judendom eller hinduism.
Att gamla testamentet talar har en profetia som nya testamentet skulle uppfylla är på källkritisk grund rent av löjeväckande. Skulle det vara ett bevis att någonting står omnämnt tidigare i samma bok?
Om uråldrig litteratur är ett riktmärke för gudars existens, borde inte då Odysséen vara ett synnerligen starkt bevis för Poseidon? Den är skriven ca 700år före kristus, den är historiskt förankrad genom sitt eget bevis för historiska händelser (trojanska kriget), och olympens gudar står omnämnda. Alltså måste ju Poseidon vara verklig.

I have recently been examining all the known superstitions of the world, and do not find in our particular superstition one redeemning feature. They are all alike, founded upon fables and mythologies.
- Thomas Jefferson

Jörgen Milton har en egen blogg
JÖRGEN MILTONS BLOGG!!! Radikalt Liv Med Jesus.

Du och din gud

Oavsett vilken gud du tror att du tror på så bör du kritiskt ställa dig själv frågan varför du tror på just den gud du tror på. Man kan med nästan absolut säkerhet förutsäga en persons tro utifrån föräldrar och lokalkulturella preferenser, man föds helt enkelt inte till jude av muslimska föräldrar i Iran. Kulturellt betingade trosinriktningar gör att många inte anser att det är någon mening med att se sig om efter alternativ till sin tro, man 'vet' ju redan vad som är rätt. Vad en troende måste inse är att alla de påståenden som han anser är bevis för sin gud på intet sätt är unika. Alla mirakel, tecken, profetior och heliga böcker finns speglade inom ALLA andra trosinriktningar. Det är anledningen till att det är kristna som ser Jesus avbildad i cementgolvet och att naturfolk i amazonas ser sina egna gudar, och inte Jesus, i träden. Om man för diskussions skull skall medge gudars existens, hur kan man då avgöra vad som är den rätta? När den kristne känner sin guds närvaro under bönen, hur kan han vara säker på att det är hans egen gud och inte Ninurta som är där och lyssnar. När en muslim upplever vad han tycker är ett mirakel, hur kan han vara säker på att det inte är Heimdall som ingripit. När en hindu tar sig ur drogträsket och tackar Ganesha kanske det rent av var Jesus som i själva verket gav honom stöd. Kanske är Quetzalcóatl den enda sanna guden, han är bara missförstådd i alla religioner.

Eller för att citera en av vår tids största filosofer

Suppose we've chosen the wrong god. Every time we go to church we're just making him madder and madder.
- Homer Simpson

P.s.
Quetzalcóatl är högsta guden och civilisationens grundare enligt Aztekisk mytologi.
Ganesha är undanröjaren av hinder och visdomens gud enligt Hinduerna.
Heimdall är en asagud och ansågs ha fört gudarnas kunskaper om eld och verktygsskapande till urmänniskorna Ask och Embla.
Ninurta är plogens, sydvindens och en av krigsgudarna enligt mesopotamisk mytologi.
D.s.

Är gud uppenbar?

Ett av de vanligaste svaren varför folk tror på gud är att han är 'uppenbar'. Han är så uppenbar att någon diskussion om hans existens är slöseri med tid. Guden är överallt, han har skapat allt,han lyssnar på böner, utför mirakel och håller universums maskineri igång. Att ifrågasätta en sådan gud är ofta inget som är något av intresse för den troende. Men vi är skyldiga att ifrågasätta, ifrågasätta andra och oss själva. Det är tydligen inte lätt att vända sin skepsis mot sig själv och sin tro, men även troende har lätt för att vara skeptisk och kritisk när det kommer till andra trosinriktningar. Något som borde besvära alla troende är hur en uppenbar gud för dem själva lätt kan avfärdas av andra, och då inte bara av ateister utan av andra troende. Vilken gud du än väljer att tro på så kommer du att vara i minoritet. På jorden finns det ungefär 6 miljarder människor. Antalet som inte säger sig tro på någon sorts gud är någonstans mellan 500 och 750 miljoner, det är stor osäkerhet i siffran då definition och undersökningsmetoder varierar mellan länder. Kristna kan räkna in ungefär två miljarder till de sina, muslimer och hinduer är ungefär en miljard vardera. Den gud som är så makalöst uppenbar för en miljard muslimer avfärdas med lätthet av jordens resterande fem miljarder människor. Det är alltså lätt att vara skeptisk till islam, förutsatt att man inte är muslim det vill säga. Kristendomen har funnits i två tusen år men ändå tror inte fyra miljarder människor att det skulle vara någonting gudomligt med Jesus, hur kommer det sig om allt är så uppenbart? Även om den troende tar ett steg tillbaka och säger att "något" finns där uppe, vi är kanske inte överrens om namnet på guden och religionerna kanske har förvanskat historierna med tiden. Men detta "något" är trots allt uppenbart. Hur kommer det sig då att så många som 500-750 miljoner inte kan se det uppenbara? I ett så religiöst land som USA, gjordes det 1998 en undersökning bland medlemmarna av the National Academy of Sciences som visade att endast 7% av de tillfrågade trodde på någon gud. Om Gud i vilken form man än väljer, är så uppenbar, borde inte välutbildade och förhoppningsvis smarta vetenskapsmän och kvinnor lyckas se den här uppenbara guden? Amerikas bästa fysiker, astronomer, geologer och biologer har tillägnat sina liv till att experimentera och tänka på hur allt kom till, borde inte dessa människor vara övertygade om den så uppenbare gudens existens?