Bara Jesus kan rädda dig!

Gick förbi medborgarplatsen för några dagar sedan där kristna "aktivister" stod och delade ut flyers och genom mikrofon skrek de ut sitt budskap:
- Bara Jesus kan rädda dig från ditt lidande här på jorden
- Hur då?
- All kärlek kommer från Jesus, tro på honom och du blir befriad från ditt lidande!

De orden var något som fick mig att triggas att skriva ner det jag länge velat säga...

Till alla patetiska & tragiska aktivister i "Jesus räddar dig"-kampanjen:
Mitt liv är en ren njutning. Jag stormtrivs med att leva här på jorden precis som jag gör. Att mitt liv skulle vara fyllt av lidande för att jag inte tror på Jesus är så fel det bara kan vara. Tvärt om upplever jag massvis med glädje, njutning och kärlek genom att aktivt välja att trotsa de regler som många kristna förespråkar att man ska följa för att vara gud till lags;

• Mitt användande av kondom har säkerligen besparat mig mycket lidande.
• Genom att inte vänta med sex fram tills äktenskapet har jag kunnat uppleva hur mycket glädje, njutning och kärlek som helst.
• Varje söndag, jul och påsk etc när ni sitter i kyrkan lever jag livet. Bio, gröna lund, träffar människor jag älskar. Listan kan göras lång.
• Att emellanåt frossa riktigt ordentligt kan inte beskrivas som något annat än äkta livsnjutning.
• Eftersom jag tror på orsak och verkan, istället för en gud, så inser jag också att jag själv är ansvarig för min egen situation, vilket gör att jag förändrar saker som jag ogillar istället för att be och hoppas att högre makter ska hjälpa till. Hittills har det varit en mycket framgångsrik inställning.
• Den glädjen jag känner varje gång jag lyckas omvända en vilseleden människa till förnuftets sida är obeskrivlig.

Om ni verkligen har rätt. Om det verkligen är som så att bara Jesus kan se till så jag inte lider här på jorden. Då hoppas jag att ni själva förstår hur Jesus hånar er varje gång jag fylls av skratt åt era patetiska försök att omvända människor på medborgarplatsen.

Den otroliga lycka jag känner av att vara precis här och nu, och vara precis den jag är, gör att Jesus verkligen måste älska mig. Även fast jag aktivt motarbetar alla religiösa grupperingar så är mitt liv mycket mer njutning än vad många religiösa verkar uppleva.

Till er som söker efter kärlek i religion, lever efter regler en präst eller en 1000 år gammal bok indoktrinerar i er, slösar bort pengar genom kyrkoskatt eller slösar tid genom att sitta i kyrkan:
Sluta sök och börja lev livet istället, för fan!

Är din gud kärlek?

Det är inte särskilt ovanligt att höra att "gud är kärlek", Det har bland annat gått ganska varmt i kommentarerna här på bloggen. Gud=Kärlek används både av djupt troende men också av de sekulariserade folkhems-religiösa, och jag måste faktiskt erkänna att jag själv använt mig av uttrycket innan jag egentligen tänkt igenom det särskilt mycket.
För Einstein var det universums matematiska symmetri som var gud (Man kan ju spekulera i att mattematik var Einsteins kärlek och att det därför är samma uttryck). På många sätt så är nog den här typen av "gud är kärlek" en ganska acceptabel tro. En gud som är kärlek borde inte kunna leda till krig och terrorism. En gud som är kärlek finns även mellan män som älskar män och kvinnor som älskar kvinnor, och älskar man gud borde man ju då i förlängningen älska även dem. En gud som är kärlek skulle kunna vara god.
Men en gud som bara är kärlek behöver inga tempel eller kyrkor, den tillhörande religionen är absolut inte det samma som kärlek. Det var inte kärlek som i gamla testamentet slaktade folkslag av andra trosinriktningar på löpande band. Det var inte kärlek som gick på vatten och senare återuppstod. Det var inte kärlek som flög till himmelen på sin bevingade häst.
En gud som är kärlek behöver ingen religion, inga kyrkor, inga präster. En gud som är kärlek hade inget med universums uppkomst att göra. En gud som är kärlek hade inget med livets uppkomst att göra. En gud som är kärlek är heller inget magiskt eller oförklarligt. Vår kärlek är kemiskt betingad och har uppstått tack vare evolutionen, vilket inte på något sätt förminskar dess storhet. Så i förlängningen är "gud är kärlek" bara tautologi, ett överflödigt uttryck, semantik. Och i många fall är de troende alldeles för upptagna med att tro på kärleken för att faktiskt älska.