Kan inte religion tillföra något gott?

Jag hade en mycket kort diskussion med en god vän idag där han ställde frågan om hur jag ställer mig till allt det goda som görs i olika religioners namn. Utöver individuell vänlighet och god moral så finns en hel del välgörenhetsorganisationer som gör mycket gott i sin religions namn, Lutherhjälpen, Frälsningsarmen och Diakona bara för att nämna några. Jag förnekar såklart inte att dessa individer och organisationer har lindrat mycket lidande och bidragit till bra saker, men det finns två ytterligare frågor man måste ställa sig i sammanhanget. Religionen som helhet kan inte bara värderas utifrån det goda som görs, även det ohyggliga och omänskliga måste tas med i ekvationen.
- Vad gott görs i religionens namn som inte kunde ske under andra förevändningar?
- Vad ont har gjorts i religionens namn som inte skulle ha skett under andra förevändningar?
Om vi skall börja med det enkla, på organisationsnivå. Att en organisation skulle behöva en religions fundament i moraliska värderingar är lätt att avfärda. För att ta ett exempel är Läkarmissionen och Läkare utan gränser snarlika organisationer som gör liknande arbete, där den första är kristen och den andra är obunden. Att organisationer istället står för något ondskefullt är också ganska lätt att belysa. Historiskt sett har vi korståg, inkvisitionen, häxbränningar och otaliga fall av förföljelse och tvångsförflyttningar. Idag har vi en uppsjö av religiösa terrorgrupper som sprider skräck. Där det i fallet att göra gott är ganska lätt för alla att se de goda gärningarna är det i det här fallet en fråga om perspektiv. Ingen terrororganisation ser sig själv som ond vad de försöker göra är att skapa rättvisa på sitt sätt och enligt sina egna värderingar. Att en grupp är terroriststämplad är bara den bild som världens opinion har. Hade världen i majoritet styrts av fundamentalistiska islamister hade USA och Israel varit stämplade terroristorganisationer. Men vad som måste belysas är att det utan den religiösa ingrediensen blir svårt att motivera sin egen överlägsenhet och sin gud-givna rättighet att orsaka andra smärta enbart för att de inte delar mina åsikter.
På den personliga nivån så finns det såklart också personer som gör gott i sin religions namn, att lämna tillbaka en upphittad plånbok med alla pengar kvar är något man gör som en god muslim. Men är det för den skull något som man inte kan göra utan religionens vägledning? Jag tycker att det skulle vara fasansfullt att leva med insikten att utan min religion skulle mina värderingar falla samman och jag skulle stjäla, begå äktenskapsbrott och döda. Nej här är det goda personer som gör goda saker för att de är goda människor, de projicerar sin välgärningar på en icke förtjänt religion. Sedan tillkommer ju motivationen till att göra de goda gärningarna. Att jag ger blod är kanske inte en fullständigt altruistisk gärning, jag mår själv bra av att veta att jag hjälper någon, men den känslan är nog motivation. Att göra däremot göra något gott i religionens namn kommer att bli befläckat av sin egen dubbelmoral, gör en katolik goda gärningar för att komma in i himlen och undviker att göra onda gärningar av rädsla för att komma till helvetet? Hans handlingar är i så fall långt ifrån altruistiska, de är då raka motsatsen som är egoism. Det finns många fall där religiösa föresatser kan motivera en person att göra till synes ondskefulla saker. Enligt ortodox judendom har en jude ingen skyldighet att rädda livet på en icke jude under sabbaten. En sådan förfärlig moralisk värdering skulle vara svår att svårt att sätta utanför ett religiöst sammanhang. Religion kanske kan få en ond människa att göra gott, men det krävs religion för att få en god människa att göra ont.