Barack Obama och Gud

Jag har just sett Obama svära eden och bli USAs nya president och tillika världens mäktigaste person. För någon vecka sedan läste jag Obamas bok "Att våga hoppas" för att sätta mig in lite i vad det är för man som kommer att påverka alla våra liv, vare sig vi vill det eller inte.
Vad som snabbt framgår i boken är att Obama är en väldigt intelligent och påläst man, med välgrundade moraliska värderingar och resonemang. Men när jag kom fram till kapitlet med titeln "Tro" så lät jag boken ligga några dagar innan jag fortsatte, jag ställde in mig på att det skulle bli allehanda historier om samtal med gud och upplevda mirakel som för mig skulle förstöra den positiva bilden av Barack Obama som jag byggt upp. Men det kapitlet visade sig bara förstärka min uppfattning om honom. Som politisk person i USA vore det en karriärdödare att uttala sig som ateist, och enligt mig så så talar Obama om i sin bok hur nära den ståndpunkten han är. Under delar av sitt liv har han stått utanför kyrkan, och på senare år när han har gått med så har det varit för att ha en träffpunkt och för gemenskap (för att inte tala om att han nog varit självdiskvalificerad till president om han inte var med i en kyrka). Barack Obama skriver själv i sin bok att "Hemma i bokhylan stod bibeln, koranen och bhagavad-Gita bredvid böcker om grekisk, nordisk och afrikansk mytologi" vilket verkar visa att han har växt upp i en kultur där böckerna är likvärdiga (enligt mig är nyckelordet i meningen mytologi, och gäller samtliga böcker). Obama visar också tydligt att hans tro inte på något sätt är bokstavlig vilket inger hopp om hans presidentskap. Vi får bara hoppas att Barack Obamas rationalitet och förnuft inte druknar i religiösa lobbygrupper när det gäller exempelvis abort och stamcellsforskning. Efter Obamas tal idag så känner jag mig hoppfull, världens mäktigaste land kanske inte behöver styras med religös retorik och kontrolleras av ogrundade religiösa värderingar. Det verkar hoppfullt, man skall våga tro på framtiden.