En kristens uppfattning av välgörenhet?

När jag skrev inlägget igår gjorde jag lite research på olika välgörenhetsorganisationer. På sidan www.bidra.nu finns en sammanställning av olika organisationer och inom vilka områden de är verksamma. En sak som snabbt framgick var att inom områden som gäller mänskligt lidande är välgörenhet med kristen grund ganska välrepresenterade, men när det gäller välgörenhet riktad mot natur, miljö eller djur så lyser religiösa välgörenhetsorganisationer med sin frånvaro. Likaså är det dåligt med religiös stöttande av förebyggande forskning, vart finns den kristna motsvarigheten till barncancerfonden eller Riksförbundet Cystisk fibros? En vanlig religiös ståndpunkt mot ateisten är var man får sina moraliska och etiska värdegrunder om man inte har en bibel att luta sig mot. Det är dags att vända på frågan, anses inte naturen, miljön och proaktiv forskning som hedersvärda välgörenheter?
Svaret är nog ondskefullare än många är medvetna om. Religiösa välgörenhetsorganisationer finns inom området med mänskligt lidande för att det är där religionernas värvningsbas finns. Troende skänker pengar till organisationer som skickar ut missionärer för att fånga människor i misär att konvertera. Att skänka pengar till cancerforskning skulle inte ge en finansiell bas för någon att predika på fältet, vad det däremot skulle kunna göra är att ge den där okända forskaren de resurser han behöver för att komma på ett botemedel, som i sin tur skulle minska mänskligt lidande ofantligt. Och eftersom en människas misär är grogrunden för religionen så är det såklart inte önskvärt att stötta något sådant. Anledningen till att det ser ut så här går att hitta med evolutions teori, förhoppningsvis till den bokstavstroendes stora förtret. En religion som stöttade rationellt tänkande, forskning och utbildning skulle snart fostra en medlemsbas som ifrågasatte sin egen religion.