Ett nog sekulariserat sverige?

Man läser tidningar och ser på TV hur mycket elände det finns i världen, nu senast den fortsatta idiotin i Israel och palestina. När är det dags att vi belyser de underliggande problemen till dessa konflikter, meningsskiljaktigheter om vems fantasifigur (gud) som är den rätta, och att en viss landbit skulle vara heligare än någon annan. Att ifrågasätta någons religion är synnerligen tabubelagt, även i sekulariserade länder som Sverige är vi så toleranta att vi till slut tolererar intolerans. Det är dags att rationella människor rakryggat ställer sig upp och ifrågasätter de tabubelagda dogmer som finns. Till exempel, hur kan icke kristna vilja stå i kyrkan och inför gud svära evig kärlek till sin partner. Skulle då traditionen väga mer än den falskhet, hyckleri och lögn som det hela är baserat på. Har du fingrarna korsade bakom ryggen när du svarar "ja"? Det är dags att alla tar en ståndpunkt, irrationell raligion är inte ok. Det känns faktiskt som att en rationell ifrågasättande gräsrotsrörelse är på gång, jag bjuder in alla att hjälpa till.

Jag avslutar med ett träffande citat av Michel Onfray

"Man skrattar kanske åt påvens fördömande av preventivmedel? Men man gifter sig fortfarande gärna i kyrkan - för att göra släkt och familj till viljes, som hycklarna säger. Man småler kanske när man läser katekesen - åtminståne om man är tillräckligt nyfiken för att titta i den...? Men antalet registrerade borgerliga begravningar är fortfarande ytterst litet... Man hånar kanske pastorerna och deras tro? Men man vänder sig till dem för välsignelser, moderna eftergifter som förenar hycklarna på ömse sidor: beställarna gör omgivningen till viljes, samtidigt som de officerande kan värva lite nya klienter..."

(Handbok för ateister, en ateistisk betraktelse. ISBN 91-578-0483-4)