Konsten att förändra en värld

Man får ibland frågan om vad meningen med den här bloggen är, eller varför försöka övertyga de troende. Det kan verka till synes hopplöst att övertyga någon som är fast i en irrationell tro med rationella argument, och så är nära nog fallet. Man kan inte med ett klockrent blogginlägg eller en odiskutabel sanning överbevisa den troende att släppa sin tro. Hade det varit så lätt så hade vi redan levt i ett postreligiöst och fullständigt sekulariserat samhälle. Vad man däremot kan göra är att våga ifrågasätta, få folk att tänka för sig själva, bilda opinion. Förändring sker när diskussionen om guds eller allahs ickeexistens blir mer och mer öppen, när motsägelser blottläggs och religionernas dåliga inflytande kommer upp till ytan. Processen är långsam, ibland smärtsamt långsam, men då slutligen religionerna flyttas till periferin i vårat samhälle kan vår civilisation äntligen blomma ut och visa sin fulla potential, fri från religionens bojor.

Nu är vi två

Jag har släppt in en mina livligaste debattörer, Stoffe, att hjälpa mig med att göra inlägg här i bloggen. Vår inriktning och livsåskådning stämmer överrens på det mesta, men det kan vara värt att kolla vem som skrivit inlägget i fortsättningen då vi säkerligen inte är överrens om allt.

Den heliga moralen igen

Det som ständigt återkommer i samtal med religiösa eller diskussionsvilliga skeptiker är vad vi baserar vår moral på om vi inte har guds olika böcker. Man kan vara nästan fullständigt modernt sekulariserad och ändå anse att religionen tillför andlig ro och godhet till mänskligheten. Att gå i kyrkan på söndag betyder inte att man måste tro på skapelseberättelsen, transsubstantiation eller någon av de andra magiska bitarna av religion för att vara en bra kristen, eller måste man det? Mina invändningar är att om man tror på att bibeln eller koranen är dikterad av en högre makt så kan man inte bortse ifrån delar av den, det vill säga de delar som uppmanar till förtryck och ondska. Anser man att bibeln är ett levande dokument, där uppmaningarna till förtryck av judar från hästsadeln var något som stämde på islam på 1000talet men som inte gäller nu. Har man då inte redan medgett att man själv besitter den moral och etik som krävs för att urskilja det goda från det onda, och vilken roll spelar då de heliga böckerna? De inför bara undflykter till att begå fruktansvärda handlingar i skydd av tron.

There probably is no god, now stop worrying and enjoy life

Lobbyistgrupper för olika religiösa samfund kan vara stora, mäktiga och väldigt inflytelserika. Även att vi som inte tror på någon version av gud är en enorm minoritet (majoritet i Sverige) så är vi oorganiserade och isolerade. Trots att det är något i storleksordningen av 50% - 85% som kallar sig ateister i Sverige är det ett väldigt kraftfullt ställningstagande att göra utanför sin närmaste bekantskapskrets. I USA är säger statistiken att ungefär 3% - 9% räknar sig till ateister, det kanske inte betraktas som mycket alls med svenska mått mätt. Men som egen minoritet är ateisterna något större judarna i USA och borde kunna åtnjuta samma inflytande samhälle och politisk debatt. Men rationella skeptiker har historiskt sett inte haft någon gemensam knytpunkt, inte det kapital och den motivering som krävs för att öppet påverka på stor skala. Eller så har det iallafall brukat se ut, det är med glädje jag läser om The British Humanist Associations kampanj i Storbrittanien. Kampanjen är en respons på en tidigare kristen kampanj som kort sagt påstod att icke troende kommer brinna i helvetet. Kampanjen som ursprungligen siktade på att dra in £5,500 har hittills dragit in £136,000, viket visar hur trötta allmänheten är på religionens inflytande och översittande. Kampanjens slogan "There probably is no god, now stop worrying and enjoy life" är fantastiskt positiv och genomslagskraftig, den tar inte ställning mot religion (även om många religiösa inte håller med). Kampanjen visar istället att det är okej att vara skeptisk och livsbejakande, i frånvaron av religion finns det annat än tomhet.

Fanatism utan ödmjukhet

Sprang på den här spännande bloggen igår
Snilleblixtens blogg

Läs och begrunda, fascineras och förfäras. Det är inte frågan om sund skepcis och ifrågasättande det är sedvanliga dogmer och låsta tankemönster. Big bang, evolutionen och vetenskap är "flummig hokus pokus teori", "sjuka fantasier" och "sjukt vrickat". Vetenskapliga termer används godtyckligt ur sitt sammanhang för att "bevisa" någonting ur guds existens. Argumentationerna är fyllda av den cirkelargumentation som religion och gudabevis är så fylld med.

Att fråga vem som skapade Skaparen, är lika dumt som att fråga vem som vann över Vinnaren...
Hur i Herrens Namn skulle den Ursprungliga Skaparen, den Ursprungliga Orsaken till allt, i sin tur kunna ha varit skapad av någon annan?
Snacka om SJUKT OLOGISKT!

Vad som verkar gå "snilleblixten" förbi här det blatanta cirkelresonemanget som ger påståendena sina egna bevis. Det som är ologiskt är att förklara någonting genom att ge ett svar av högre komplexitet. Om gud finns så vore han det mest komplexa som finns i universum per sin egen definition. Inom matematiken talar man om axiom, enkla, absoluta sanningar och bevis som alla andra teorier vilar. Man förklarar inte en komplicerad formel med en ännu mer komplicerad formel, man bryter ner, faktoriserar och förenklar. När religion och vetenskapen står inför problematiken med ett fantastiskt och komplext universum försöker de två lägren lösa det på olika sätt.
Religionens lösning är "Gud är evig, Gud skapade allt" och introducerar därmed en lösning som är långt mer komplex än frågan den skall besvara. Vidare frågeställning är inte önskvärd och kan avfärdas som ologisk genom att återgå till "Gud är evig, Gud skapade allt".
Vetenskapens metodik är att bryta ner problemet, komma med hypoteser, postulera teorier och empiriskt förklara vad som ligger till grund för det universum vi kan se och ta på.

Gud, allsmäktig, ambivalent och inkonsekvent

De tre monoteistiska böckerna är alla fulla av påståenden, motsägelser och motsägelser av motsägelserna. Bibeln, Koranen och tora anses vara dikterade av gud och är i den bokstavstrognes ögon ofelbara, men man kan verkligen undra om någon som har läst någon av dem verkligen på fullaste allvar kan mena att de inte är fulla av motsägelser. Det finns i alla guds böcker välmenande uppmaningar till godhet och medlidande, men nästan i samma andetag finns det uppmaningar till folkmord, rasism och förföljelse. Hat mot medmänniskor som med lätthet kan rättfärdigas med väl valda verser eller suror. Något av det mest välkända ur gamla testamentet är när Moses får budorden av gud "Du skall inte dräpa" (deut. 5:17). En uppmaning att inte döda är något som alla borde kunna stå bakom och stötta, om uppmaningen var absolut och alltid gällande. Tyvärr backar gud på sitt eget fina bud bara några verser senare (deut. 7:1) och rättfärdigar folkmord och utrotande av hettiterna, amoreerna, perisseerna, kananeerna, girgasheerna, hiveerna och jevuseerna. Gud ger rätt till bannlysning, rasism och förstörelse av monument. Gud avvisar all barmhärtighet mot dessa folk på grund av att judarna är guds utvalda folk (Deut. 7:6).
Alla de troende som predikar Guds, Jahves eller Allahs godhet måste ha missat stora delar av det som deras böcker bestämmer. Kan man som troende påstå att man skall se religionen för dess godhet, och bortse ifrån uppmaning till ondska? Kan man anse att det är guds ord och samtidigt avfärda delar av dess uppmaningar? Hur kan man vara så arrogant att tro på gud men att själv ge sig rätten att välja delar att tro på?

Gud, den allsmäktige sadisten

Under helgen som gick tittade jag och några vänner på Bill Mahers film Religulous. För den som inte känner till Bill Maher så är han en amerikansk komiker och programledare med klart ateistiska ståndpunkter. Filmen Religulous är en dokumentär där Bill intervjuar olika religösa personer, ämnet är gravalvarligt men Bill gör det med sin sedvanliga sarkastiska komik.

Nu till det tragiska.
En del i filmen handlar om en jude som konverterat till kristendom, hans motivering för detta är alla de små mirakel han upplevt. När Bill ber om exempel på hans mirakel så har mannen svårt att komma på något specifikt, när han till slut ger ett exempel så är det i förkortning som följer. Mannen är på fest och ber värden om ett glas vatten, "be jesus om ett glas" säger värden, mannen ber en bön och sträcker ut handen genom fönstret och det börjar regna.
Det finns flera bekymmer med att ha ett så här trångsynt syn på vår verklighet, och även mannens inställning till gud.

Generellt. Om en så vanlig sak som regn är ett mirakel och ett bevis på att gud finns, då kan vad som helst bevisa vad som helst.

Generellt. Mannen tror sig ha upplevt guds(jesus) direkta ingripande i vår fysiska verklighet vid flertalet tillfällen. Dessa ingrepp borde gå att studera vetenskapligt och i så fall börja ge vetenskapliga bevis för att gud finns. Vetenskapliga bevis för gud vore såklart, ursäkta uttrycket, den heliga gralen för all religion. Religioner av alla typer motsätter sig å det striktaste allt vad intellekt och vetenskap har att göra, speciellt om det rör gud. Men om vetenskapen skulle snubbla över bevis för gud kan man vara säker på att kyrkan skulle ta till sig det med glädje.

Specifikt. Mannen har upplevt guds mirakel! ...men minns inte riktigt? nog sagt.

Låt oss för en sekund medge att gud finns. En gud som lyssnar på en så banal bön som att ge ett glas vatten till en man på en fest, men inte lyssnar på böner om att få stopp incest, svält, krig och orättvisor. Det är en sadist till gud som jag klarar mig bra utan.

Jag kan varmt rekommendera filmen Religulous, att få en lite lättsammare vinkel på ämnet är skönt ibland.

Religulous trailer på YouTube

Så vitt jag vet går inte filmen på svenska biografer, men den släpps på DVD i april

Religulous på discshop