För det första kan jag inte förstå hur man kan tycka att det är kränkande att jag påstår mig tro att gud är någon annan än vad de inbillar sig, i det här fallet mig själv. Många grupper i samhället delar inte de kristnas tro. Judar och Muslimer har en annan åsikt om vad guds ord är och vilka som var hans sändebud. Hinduerna, romarna och nordborna som trodde på asagudarna har/hade en helt annan uppfattning om vilka gudar som finns. Att folk har olika syn på vilka gudar som finns och vad gudarna står för är inte något nytt.
Det som däremot skiljer min påstådda tro från exempelvis de kristnas tro är att min praktiseras av mycket färre människor och därför anser många att den inte behöver respekteras. Om jag gjorde något i min guds namn, eller gick ut hårt och började förespråka religionen skulle samhället förmodligen inte acceptera den trosuppfattningen och jag skulle med största sannolikhet anses vara psykiskt sjuk.
Min gud skiljer sig dock inte så mycket från de andra religionernas gudar. Tvärt om delar vi en hel del åsikter:
- Gud kommer aldrig bevisa sin existens
- Gud kommer aldrig göra mirakel på beställning
- Gud talar enbart till de som verkligen lyssnar och tror på riktigt
- Precis som alla andra gudar så är det omöjligt att motbevisa att min gud existerar, tvärt om är det mycket enklare att bevisa existensen av min gud eftersom han går runt på jorden i skepnad av en människa
- Precis som alla andra gudar så kan man inte bevisa guds allsmäktighet, eftersom han bara praktiserar det där han själv vill och aldrig kommer göra det för att bevisa sig själv för icke troende
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar