Evolution och sannolikhet

I en kommentar till en av postena om evolution bad jag att få återkomma angående evolution och sannolikhet. Då jag ville vara mer säker på min sak ställde jag frågan vidare till Pelle Palm som är pensionerad biolog med fil.mag. i zoologi/botanik/geografi och fil. lic. i zoologi. Han har jobbat som biologilärare på stockholms universitet och är även före detta chef på skansen. Med andra ord ett tungt namn inom ämnet. Då jag inte skulle göra hans svar rättvisa genom att försöka formulera om det med egna ord så kommer hela hans svar här.

Att det skall vara så svårt att få acceptans för ett så välgrundat och väl utrett fenomen som evolutionen! Men många av evolutionsteorins belackare lider naturligtvis av att deras religion säger något annat om livets uppkomst och utveckling på jorden - då kanske de föredrar att koppla ur det självständiga tänkandet och värderingen av argument för att luta sig mot den enkla lösning religionen tillhandahåller.

Inget hindrar att ett komplicerat organ som ögat har uppstått två eller flera gånger inom olika grenar av 'evolutionsträdet'. Vad som kan grumla tankegången hos en lekman som funderar över evolutionen kan vara en formulering som återfinns i ditt citat från en debattör, som talar om hur ögat skulle ha uppkommit två gånger (hos däggdjur/fåglar resp. bläckfiskar) "av en slump"; det uttrycket antyder att ögat i båda fallen skulle uppstått fullt färdigt genom en enda (slumpbetingad) förändring i arvsmassan, d v s en mutation. Att så skulle vara fallet är naturligtvis ytterligt osannolikt och har lett till den fåniga jämförelsen med att en virvelvind i ett skrotupplag slumpvis skulle kunna skapa en fullt fungerande Boeing!

Sanningen är i stället att det är en hel serie av var för sig små förändrigar i arvsmassan som under lång tid har ackumulerats med resultatet ett välfungerande öga med god synskärpa och färgseende; begynnelsen har säkert varit blygsam med ett 'öga' som bara kan skilja mellan ljus och mörker, men där varje liten slumpvis uppkommen förändring till det bättre genom naturligt urval adderats med tiden eftersom den ökat bärarens 'lämplighet', medan de (också slumpvis uppkomna) försämringarna sållats bort - det är ju så evolutionen fungerar. De långa tidrymder som stått till buds har haft en avgörande betydelse, ty som någon uttryckt det: "mot tidsbakgrunden blir det osannolika sannolikt och det sannolika oundvikligt".

Eftersom evolutionen alltjämt pågår för fullt här och nu kan vi räkna med att de väl fungerande ögonen hos t ex fåglar, däggdjur och fiskar framöver kommer att ytterligare förbättras, men det korta människolivet hindrar att vi får se resultatet härav, som blir mätbart först efter många generationer.

Pelle Palm, pensionerad biolog